Jan Eriksson är uppvuxen i Luleå. Det är nu 29 år sedan han flyttade till Stockholm för att gå Musikhögskolan. Där blev han kvar och är numera verksam som frilansande musiker och musiklärare på gymnasiet.
– Jag har ju hållit på och spelat och gjort musik länge. Tanken att göra en skiva har funnits länge så det känns bra när skivan nu är utgiven och kan nå en publik.
Skivan kom att bli en blandning av musikgenrer som han själv känner sig hemma i, både den mer intrikata jazzen, den mer direkta bluesmusiken och akustiskt. En del är hans egna kompositioner, en del är tolkningar av andras låtar – och så utforskar han på skivan instrumentet pedal steel.
– Det kan vara lite komplicerat att ”knäcka koden” med hur man spelar pedal steel. Jag gillar klangen i instrumentet, det har en tydlig durkaraktär och man kan glida mellan tonerna på ett sätt som man inte kan med vanlig gitarr. Jag tycker om att göra ljudlandskap med den, jag gillar det spröda.
Både lap steel och pedal steel är instrument som de flesta förknippar med countrymusik. Jan Eriksson har dock antagit utmaningen att spela jazz på dem.
– Jag började med att spela slidegitarr. Senare köpte jag mig en lap steel och började i samma veva samarbeta med Johan Berke som är en jazzmusiker med ganska komplex musik, snårig i harmonierna, på så sätt kom jag in i jazzvärlden med instrumentet. Sedan gick jag över till att spela pedal steel som har pedaler, fler strängar och fler klangmöjligheter.
Jan Eriksson beskriver den nysläppta skivan som musikaliska världar han känner sig hemma i.
– Jag har ju rört mig mycket i jazzvärlden men tycker om att spela blues också. Bluesen är enkel och har en tydlig närvaro och kommunikation. Jag känner mig hemma i akustisk musik också, att ha ett försiktigt tilltal till lyssnaren och bjuda in, inte bara ”stå på”.
På skivan medverkar sångaren Jan Johansen på en låt, hur kommer det sig?– Jag har spelat med honom, från och till, som kompmusiker. Jag har kompat runt, inte på några stora turnéer men på spelningar med bland andra Uno Svenningsson, Mats Ronander och schlagersångare som Charlotte Perrelli och Pernilla Wahlgren.
På ett annat spår på skivan medverkar döttrarna Miriam och Johanna, från indiepopduon Taxi Taxi, med sång.– Jo, jag tyckte det var kul att fråga om de ville vara med. De har ju en egen musikkarriär. Låten är standarden ”Moon river” som jag spelat mycket på piano men nu förde över på gitarr.
Vilka är dina inspirationskällor?– Gitarrmässigt är det gitarrister som Pat Metheny, John Scofield och Bill Frisell. Producenten Daniel Lanois är också en inspirationskälla, jag tycker om det amerikanska soundet och det långsamma sökandet i hans musik.
För att lansera skivan kommer Jan Eriksson att ha ett antal live-spelningar i Stockholm. Luleå besöker han ganska ofta då föräldrar och syskon finns här, och sommarstället på Hamnholmen.