Ända sedan H2 green steel i Boden lanserades och Hybrits demonstrationsanläggning lokaliserades till Vitåfors utanför Malmberget, har olyckskorparna kraxat över SSABs framtid i Luleå och IF Metalls S-fackklubb krävde rentav järnsvampstillverkning även här.
– Oron var vad som skulle hända med Luleå som stålort när vi skulle lägga ner koksverket och masugnen, samtidigt som det var oklart vad som skulle hända med Hybrit, säger Tomas Karlsson, verkstadsklubbens ordförande inom IF Metall SSAB.
– Många medlemmar undrade – vad gör SSAB nu? Det är alltid roligare att jobba på ett ställe där det satsas och är utveckling, säger Tomas Westman, Unionen.
Därför, menar de, kom fredagens besked från bolagsledningen som en skänk från ovan för de cirka 1 100 anställda.
I en satsning motsvarande 45 miljarder kronor ska ståltillverkaren skynda på omställningen till fossilfri produktion och få bort koldioxidutsläppen redan år 2030 – 15 år före vad bolaget tidigare hade kommunicerat.
Produktionen med så kallade "minimills" – där både ljusbågsugn, stränggjutning och valsverk ingår – innebär stora förändringar jämfört med dagens tillverkning av stålämnen som fraktas vidare med tåg till anläggningen i Borlänge.
– Nu får vi hela produktionslinan, med färdig plåt i slutändan. Massor med kunder vill redan skriva avtal och köpa den fossilfria plåten, premiumprodukter där SSAB är först ut på marknaden. Därför vill vi komma igång så fort som möjligt, säger Tomas Karlsson.
– ”Minimills” är precis samma anläggningar som SSAB redan har i USA, så tekniken är välkänd. Det nya är järnsvampen och att den är fossilfri. Värt att fira, säger Tomas Westman.
Inom kort inleds planarbetet med den nya stålfabriken ute på järnverksområdet. Samtidigt måste frågorna kring tillståndsprocesserna och det enorma elbehovet lösas. Miljöhänsynen, liksom andra särintressen och samråd med Luleåborna, kan kräva långa handläggningstider.
– Många nya miljöprövningar väntar. Även vi från fackets håll signalerar att processerna måste fungera och snabbas på. Annars försenas hela projektet, säger Tomas Karlsson.
Just att SSAB är först i världen med att satsa på ”stål utan kol”-produktion tycker de ska gynna bolaget i tillståndsprocesserna.
– Det borde går snabbare för SSAB att få igenom tillstånden när det gäller exempelvis elledningar när projektet är så bra både för samhällsekonomin och miljön, säger Westman.
Bolaget talar om stora effektiviseringar men facken tror inte att satsningen på "minimills" innebär en minskad bemanning på sikt.
– Det har funnits spekulationer om 300-400 färre arbetstillfällen i och med ljusbågsugnen men så blir det inte. Vi blir inte färre i och med detta, säger Tomas Karlsson.
Samtidigt kommer de anställda att få förändrade arbetsfunktioner.
– Det blir stora satsningar på kompetensutveckling. Men vi kan redan mycket om den här tekniken, då vi har kunskap från SSAB i USA, säger Tomas Westman.
Tomas Karlsson blickar tillbaka historiskt på Stålverk 80-planerna som senare grusades.
– 1973 kom beslutet att bygga Stålverk 80 och Luleå skulle bli störst inom svensk stålindustri men redan 1976 lades allt i malpåse, och det blev inget av det. Därför känns det här jättebra.
Är ni inte oroliga att mångmiljardsatsningen kan förändras på grund av just tillståndsprocesser och enorma energibehov?
– Nej. Skillnaden jämfört med Stålverk 80 är att ”minimills” ligger helt rätt i tiden, säger Tomas Karlsson, IF Metall.
– Nu ska vi förädla produkterna också medan produktionsinriktningen var helt annorlunda då, säger Tomas Westman, Unionen.