Det var något av en slump att Sigvard Ljung utbildade sig till geolog. Först var tanken att han skulle bli lärare så han läste matematik, kemi och mekanik.
– Mekaniken var så tråkig så jag gick runt i Uppsala för att hitta något annat intressant, jag hamnade vid geologiska institutionen och blev intresserad. Jag visste ingenting om geologi när jag kom dit, men jag blev så väl mottagen.
Arbetet som geolog har tagit honom ut i världen. Första resan gick till Chile på 60-talet.
– Man behövde en geolog, och jag anmälde mig direkt. Dessutom hade jag då en gravid hustru som följde med, så min dotter föddes på ett sjukhus i Chile.
Därefter avlöste uppdragen varandra. I många år var han anställd på Nämnden för statens gruvegendom och hade många uppdrag i Norrbotten. Men under åren har han även hunnit med många andra uppdrag ute i världen, bland annat i Chile, Panama och Sibirien.
– Jag var mycket i Norrbotten då jag jobbade inom den statliga malmletningen och lärde känna länet väl. Bland annat träffade jag landshövdingen Gunnar Lassinantti, som var mycket intresserad av geologi och månade om Norrbotten. Han ansåg att gruvverksamheten, som upptar fyra procent av Norrbottens yta är viktig för länets utveckling. Och det håller jag med om. Vi måste ha gruvor för att kunna gå framåt i utvecklingen. Det ser man ju inte minst hur väl de lyckats i Pajala. De har också en social syn på gruvverksamheten, man ska inte bara komma hit för att plocka hem pengar utan det måste och se till att bygden ska få en del i det hela, en syn som jag delar.
Sigvard Ljung arbetade under flera år på Nämnden för statens gruvegendom, NSG, i Stockholm som hade hand om den statliga gruvprospekteringen. Där arbetade han som chef för prospektering i länet.
– Vi hittade väldigt intressanta fyndigheter här i Norrbotten. Bland annat en koboltfyndighet i Kiskamavaara, nordväst om Vittangi. Och även guldkopparfyndigheten i Pahtohavare utanför Kiruna som bröts tillsammans med Viscaria.
Där NSG lades ned 1993 flyttade han till Norrbotten och hade en del uppdrag i Arjeplogs kommun.
– Under den tiden var jag ute och letade och ute och gick mycket i skogen. Jag har aldrig haft så bra kondition som då, jag var ute och gick långa sträckor. Det var roligt, och hittade dessutom många fina bärställen, säger han och ler.
När det var dags för pension lade han inte ned mineralletandet. Tvärtom. Det var sedan han gått i pension som han tittat diamantfyndigheten I trakterna kring Rosviksbodarna. Senare fick han även hjälp och bildade ett bolag tillsammans med två kompanjoner för att undersöka fyndigheten närmare.
– Vi provborrade i ett objekt vid Rosviksbodarna och skickade dem till Lakehead university i Kanada för analys.
Provsvaren som kom tillbaka var intressanta, men Sigvard konstaterar också att valet plats för provborrningarna inte hamnade helt rätt, därför vill han gärna göra fler undersökningar i området.
– Det är mycket intressant, inte minst eftersom området har samma mineralogi som diamantfyndigheten Kemozero i ryska Karelen. Tyvärr gjordes några feltolkningar när vi valde ut området för provtagningarna, därför anser jag att fler undersökningar behöver göras där så det här är inte avslutat anser jag, utan det är något som man behöver titta närmare på. Men då behöver jag först ha något pengastarkt bolag i ryggen.
Sigvard Ljung berättar att han drivs av drömmen att få hitta en ny stor fyndighet. Framför allt är det vissa metaller som i dagens läge är extra intressanta. Han undersöker just nu ett annat intressant område, men detaljer kring det är han än så länge hemlighetsfull om vad det handlar om.
– Det finns några högvärdiga metaller i den bergarten, kan jag väl avslöja. Och nu hoppas jag att kunna få hjälp i sommar av skickliga malmletare som under några dagar i sommar. Det finns några riktigt duktiga här i Luleå som jag jobbat med förut. Jag har två olika objekt dels med en diamantfyndighet men även ett område som innehåller både koppar och guld. Där vill jag under sommaren kunna undersöka mer och har sannolikt klart med finansieringen där