Joel Sandström, 34 år, Antnäs:
Oftast hittar jag dem på auktioner, loppisar eller via annons. Jag tar hem dem, tar upp dem, tar isär dem, smörjer dem och justerar upp allt så att de startar. Är man mekaniskt intresserad och gillar att se hur saker fungerar är klockor verkligen spännande att jobba med.
Jag renoverar bara för skojs skull och tar inte emot beställningar. Då skulle jag bara bli stressad att måsta bli klar en viss tid. Det här vill jag pillra på med under min fritid och kunna lägga ifrån mig någon månad eller så om jag blir less. Det är klockorna, radiogrammofonerna och bilarna jag sysslar mest med nu, men jag har renoverat det mesta. Huset, cyklar, mopeder, bilar, klockor, symaskiner. Just symaskinerna är det senaste. För en månad sedan visst jag ingenting om dem men så behövde jag byta inredning i en av mina bilar och bestämde mig då för att sy den själv. Då måste man ju lära sig!
Jag gillar när saker är gamla och går i vintagestil. Även om man kan hitta grejer som är modernare och funkar så är det ett tråkigare alternativ för mig. Jag vill vårda det gamla och gå mot strömmen. När jag gick i högstadiet, det vill säga för över tjugo år sedan, skaffade jag mig en gammal Crescent från 1940-talet som jag repade upp och den cyklar jag på än. Det är till och med samma däck på den!
Vad gäller klockor tycker jag bäst om de schweiziska uren, de är bra konstruerade och behöver bara dras upp en gång i veckan till skillnad mot de amerikanska som måste dras varje dag. Nyrenässansstilen är den jag gillar mest, den med tinnar och torn. Jugendstilen är också fin. En sådan klocka hänger här i köket och spelar delar av Westminister shime varje kvart, samma låt som Big ben i London spelar. På heltimme hörs hela melodin. En del skulle bli tokiga här i mitt hem, men jag tycker tickandet är rogivande. Däremot kan det vara lite svårt att prata i telefon när alla klockorna slår tolv.