"Jag vägrar ge upp hoppet"

Margareta Persson har tänt grupper av levande ljus i lägenheten på Hertsön när vi kommer. Hon tycker om att ordna det mysigt omkring sig.
Hon är nyligen hemkommen och ganska trött efter en tre och en halv vecka lång period med strålbehandling på Umeå sjukhus.
Aggressiv lungcancer
- Jag har en aggressiv småcellig lungcancer. Den går inte att operera men i fyra månader fick jag cellgiftsbehandling på Sunderby sjukhus. Två månader efter den började en strålbehandling på Umeå sjukhus. Jag bodde på patienthotell Björken och gick på 15 behandlingar. Det var strålning mot hjärnan i förebyggande syfte.
Hon förklarar att småcellig lungcancer i nio fall av tio sprider sig till hjärnan.
- Den har redan spridit sig till lever och binjure. Jag ska på en ny lungröntgen i mitten av november, säger hon.
Till Gran Canaria
Det hela började med att Margareta Persson sommaren 2008 fick svårt att andas. Ett andningstest visade på en lindrig form av kol. Hon fick luftrörsvidgande medicin och levde som vanligt under hösten. I november fick hon en hosta som hon beskriver som "fruktansvärd" som höll i sig vecka efter vecka.
I slutet av januari i år åkte hon tillsammans med sin dotter Sandra på en 14 dagars semester till Gran Canaria.
- Men efter tre dagar fick jag problem med andningen. Det blev besök på läkarstationen och nya mediciner gång på gång. Den sjunde dagen blev jag skickad till lasarettet för lungröntgen. Den visade på en stor lungtumör. Läkaren ville lägga in mig men jag sa att jag ville vänta tills vi skulle komma hem till Sverige, säger hon.
Liten hjärtinfarkt
Sedan tidigare hade Margareta Persson haft problem med kärlkramp och i november 2005 drabbades hon av en liten hjärtinfarkt.
- Jag blev väldigt sjuk en kväll hemma med ont i hjärtat och ut i armen. Men jag tjurade och åkte inte till lasarettet förrän nästa dags kväll. Då blev jag inlagd, säger hon.
I maj 2006 genomgick hon en kranskärlsoperation på Umeå sjukhus. Tre kärl byttes ut. Ett och ett halvt år senare åtgärdades ytterligare ett kranskärl.
- Sedan dess har jag mått ganska bra vad gäller hjärtat, säger Margareta Persson.
Djup livskris
Margareta Perssons hjärtproblem föregicks av en djup livskris. Hennes särbo Kari drunknade under en vistelse i sin hemby i Finland.
- Han drunknade den 9 juli 2005. Jag var hemma i Luleå och förberedde vår semestertripp. Vi skulle åka till norra Finland. Jag strök kläder och packade. Då ringde Karis son och berättade vad som hänt, säger hon.
Margareta och Kari hade varit tillsammans i sex och ett halvt år och dödsbudet drabbade hårt.
- Jag tappade fotfästat, säger hon.
Sandra - ett under
Hennes dotter Sandra, 22, som bor i Sundsvall har tillsammans med Margaretas mamma och bror varit de som hjälpt henne igenom allt jobbigt.
- Mamma finns där för mig i vått och torrt. Min bror har hjälpt mig med allt praktiskt.
- Jag har också en kontaktperson genom Vuxenpsykiatrin. Hon heter Kerstin Juto och har räddat mig många gånger, säger hon.
Sandra är genom blotta sin existens Margaretas stora glädje och tröst i livet. Hon kom som ett under efter många års "ofrivillig barnlöshet" och massor av gynekologiska undersökningar.
- Jag hade fått veta att jag inte kunde få barn när jag plötsligt var gravid. Om någon skulle ha sett mig när graviditetstestet visade positivt så skulle den personen ha trott att jag var skvatt galen. Jag blev alldeles vild av glädje, säger hon.
Margareta Persson har varit sjöman i över 15 år. Hon gick till sjöss när hon var 18 år och Sandras pappa träffade hon på en båt.
- Mitt sjömansliv började på en hamnbogserare längs Norrlandskusten. Sedan blev det större och större båtar och längre och längre resor, till slut resor jorden runt. Jag var ekonomibiträde och hoppade ibland in som kock, säger hon.
Hon konstaterar att åren på sjön varit hennes livs höjdpunkt förutom dottern Sandras födelse.
- När jag är nere och tänker på min framtid så går tankarna ofta till min dotter och jag kan gråta floder. Men när hon ringer så skrattar jag. Hon gör mig alltid glad, säger Margareta Persson.
Simmade med sjölejon
Hon och dottern har gjort många resor tillsammans. Gran Canaria har varit deras favoritmål.
- Senast när vi var där, när jag blev sjuk, så hade vi bestämt att vi skulle simma med sjölejon. Det gjorde vi också. Jag sa åt Sandra att "om det så blir min död så ska vi simma med sjölejonen". Det var helt underbara djur och en otrolig upplevelse, säger hon.
Margareta Persson har studerat som vuxen. Hon läste in grundskolekompetens och gick sedan en treårig ekonomiutbildning på gymnasiet och fick jobb på kontor. Senast jobbade hon hos Företagarna i Norrbotten. 2003 blev hon sjukskriven.
- En dag orkade jag inte mer. Det var mycket på jobbet och Sandra var i en känslig ålder. Nu har jag sjukersättning, säger hon.
Ger inte upp
Margareta Persson är vid väldigt gott mod trots att hon lider av en svår och mycket allvarlig sjukdom. Hon påpekar att hon inte vill att någon ska tycka synd om henne.
- Jag vägrar ge upp hoppet. Det finns ingen bot för mig i dag men kanske imorgon eller nästa månad. Jag har anmält mig hos den professor som jag har träffat på Umeå sjukhus och sagt att jag ställer upp på all slags test av ny medicin och annan forskning.
Hon har också börjat blogga på internet.
- Jag skriver av mig. Det hjälper, säger hon.

"Jag vägrar ge upp hoppet"

Inom loppet av fyra år har Margareta Persson mist sin livskamrat, drabbats av hjärtinfarkt och sedan av obotlig cancer. Men hon vägrar ge upp hoppet.– Det finns ingen bot för mig i dag, men kanske imorgon eller nästa månad. Forskningen går ju framåt, säger hon.