"Jag tror att det löser sig"

Anna Eriksson, är en av åtskilliga arbetslösa unga i Norrbotten. Hon är en av de som fått sin inkomst genom mer eller mindre tillfälliga jobb och vikariat. För ett par veckor sedan fick hon besked om att Konsum i Råneå, där hon arbetat från och till i flera år, inte behövde henne längre.
- Ja, nu är det slut med det och jag är besviken, säger hon när vi träffas över en kopp kaffe.
Anna Eriksson är uppväxt i Råneå och det är där hon jobbat. Sedan tre år har hon egen lägenhet. Hon berättar hur hon planerat hyra och elräkningarna och kollat hur mycket det blir över varje månad.
Men nu när hon inte har något jobb så funderar hon på att flytta hem till sina föräldrar igen.
- Det känns inte så farligt hemskt, men ändå. I min lägenhet är jag fri att ha kompisar när jag vill och kan själv bestämma. Hos mamma och pappa måste man ju ta hänsyn till hur de vill ha det.
Hon har funderat på att gå till socialförvaltningen för att få stöd till hyran.
- Nog kan man göra det, men jag vet inte, säger hon.
I går var hon in till Luleå och för första gången besökte hon arbetsförmedlingen. Där tipsades hon om ett jobb i Piteå som hon ska söka. Nu ska hon också gå runt i butikerna i Luleå och söka jobb.
De dystra arbetslöshetsprognoserna tar hon med ro.
- Det där orkar man inte älta. Man måste ta eget ansvar och inte vara kräsen för att få jobb. Man kanske inte får jobb direkt, men jag tror att det kommer att lösa sig.
Vad gör du om tio år?
- Jag har hog fast jobb i någon butik som säljer kläder eller smink. Det vore roligt. Jag är ju trettio då, så jag kanske har hus också.

"Jag tror att det löser sig"

Anna Eriksson, 20, har egen lägenhet i Råneå och har hankat sig fram på tillfälliga arbeten. Men nu har hon blivit arbetslös och måste kanske flytta hem till föräldrarna igen.