Succéförfattaren Leif GW Persson har kraftigt ifrågasatt mordutredningarna gällande Thomas Quick i snart 20 år nu. Resningsprocessen, som redan har inneburit tre friande domar, stärker honom i den övertygelsen.
- Sture Bergwall och hans advokat får naturligtvis resning i övriga mål också. Helt osannolikt att domstolarna inte skulle bevilja det, säger den 67-årige kriminologiprofessorn.
Resningar i morddomar förekommer sällan i svensk kriminalhistoria och frianden är än mer sällsynt.
Leif GW Persson konstaterar att det har skett i endast tre separata fall de senaste 70 åren och nämner det hårt medialt uppmärksammade Joy Rahman-fallet, där den dömde frikändes efter resning i Högsta domstolen år 2002.
- Nu kommer Quick att öka statistiken med flera hundra procent. Det här har aldrig hänt i svensk rättshistoria tidigare. Och det är lika ovanligt utomlands. En mental härdsmälta.
"Dårar på Rikskrim"
Leif GW Persson fick tidigt insyn i fallet Quick. Hösten 1993, när han var chef för Rikspolisstyrelsens forskningsavdelning, tog åklagare Christer van der Kwast kontakt med honom, som ledande auktoritet på området.
- Då var Christer van der Kwast en simpel regionåklagare i Härnösand. Han skrev att han hade en "utomordentligt intressant seriemördare" som kunde vara något för mig. Jovars, tänkte jag.
Samtidigt hade Rikskriminalen börjat avsätta stora resurser för att lösa mordfallen, med en grupp utredare och förhörsledare Seppo Penttinen från Sundsvall befordrad till kommissarie.
- Det var bara dårar på Rikskrim vid den tiden, så det passade perfekt, säger Leif GW Persson.
När Leif GW Persson tog del av det omfattande material som hade samlats in gällande Thomas Quick förbluffades han.
- Ni har råkat ut för en mytoman och är dumma i huvudet om ni går vidare med det, sa jag. Men inte f-n lyssnade de på mig.
Vad fick dig att reagera så hårt, så tidigt?
- Svårt att rangordna vansinnigheterna. Men hade Quick talat sanning, skulle han skilja sig från alla andra kända seriemördare i kriminalhistorien. Exempelvis valde han olika typer av offer, hade ständigt nya medgärningsmän.
Detaljerna höll inte
Christer van der Kwast, Seppo Penttinen och andra som alltjämt hävdar Thomas Quicks skuld återkommer ofta till en sak - att han kände till detaljer kring morden som bara polis eller gärningsman borde ha vetskap om.
Efter att ha studerat förhören konstaterade Leif GW Persson att detaljerna tvärtom inte höll alls.
- Thomas Quick visste inte ett pillekvitt, utan ändrade oavbrutet sina versioner utifrån det utredarna matade honom med.
Som exempel nämner han fallet Yenon Levi, där utredarna i över ett år försökte få Quick att erkänna vilket det misstänkta mordvapnet (en trädpinne) kunde vara.
- Han rörde sig mellan djur, växter och mineralriket utan att träffa rätt. Efter 18 månader gav Penttinen upp och berättade helt enkelt vilket mordvapnet var. Och så där fortsatte det i varenda fall.
Vid mordutredningar kan den misstänkte normalt bidra med nya - korrekta - uppgifter, information som polisen inte kände till sedan tidigare.
Detta händer, enligt Leif GW Persson, aldrig i fallet Quick.
- Men i rättegångarna har han ändå klarat sin "tenta", eftersom han fick hjälp av Penttinen och hade tillgång till förundersökningarna.
Lika anmärkningsvärt, menar kriminologiprofessorn, var att polisutredarna och van der Kwast hela tiden bortsåg från den tekniska bevisningen.
- Och då ska man veta att det fanns bevisning som talade för att Quick var f-e-l man. Men allt det struntade man i.
"Sönderbombad av psykofarmaka"
Han upprörs över att ingen av Quicks påstådda medhjälpare åtalades.
- De blev aldrig ens delgivna misstanke, eftersom van der Kwast inte ville riskera att deras eventuella försvarare skulle göra slarvsylta av alltihopa.
Psykologerna som bistod Penttinen och van der Kwast bär också en stor skuld, menar GW Persson.
- Birgitta Ståhle var Quicks terapeut och allt som han berättade vidarebefordrade hon direkt till Seppo Penttinen. Ett klockrent brott mot tystnadsplikten.
- Samtidigt är inte karl’n intagen på Säter av en slump. Han har en diagnos, dessutom sönderbombades han av psykofarmaka som raderade ut närminnet. Det märks i förhören. Han minns inte vad han sa dagen innan.
Alla mordutredningar och processer mot Thomas Quick har kostat rättssamhället miljontals kronor.
- En fruktansvärd historia. Det handlar om över 100 miljoner kronor, bara för polis, åklagare och domstolar. Än mer tragiskt är att ett antal gärningsmän klarade sig undan, säger Leif GW Persson.
Största personliga besvikelsen känner han gentemot sin forne vän, advokaten Claes Borgström som var Quicks försvarare i flertalet av målen.
- Claes var snarast "assisterande åklagare". Jag sa till honom: För i h-vete Claes, tänk på vad du håller på med.
Varför ifrågasatte han inte mer under rättegångarna?
- Enkla förklaringen är att han fick fem miljoner kronor som inte krävde något arbete.
"Låtsas som att det regnar"
För Leif GW Persson råder det ingen tvekan om att förtroendet för svenskt rättsväsende har tagit stor skada av fallet Quick.
- Det är dårarnas julparad. Inte bara Seppo Penttinen och Christer van der Kwast har gjort bort sig. Det här rör flera domstolar och en justitiekansler som tyckte att domarna var bra. Dessutom hade riksåklagaren möjlighet att inleda resningsförfarandet själva.
- Men i stället försöker alla inom "systemet" rädda skinnen - utan att svansen mellan benen sticker ut för mycket.
Vad har regeringen och justitieminister Beatrice Ask för ansvar när en rättsprocess går så fel?
- Jag har slutat förvänta mig något av såna människor. De låtsas som att det regnar. Mycket sorgesamt. Det har aldrig hänt i Sverige att en dömd mördare frias i så många fall. Men justitieministern vet kanske inte om det.
"Penttinen ljuger"
Nu överväger Leif GW Persson att själv göra allt för att utkräva ansvar av de som bidrog till de fällande domarna mot Thomas Quick.
- Jag tänker polisanmäla Seppo Penttinen för grov mened. Penttinen har vittnat vid flera rättegångar och intygat saker som inte är sanna. Jag har grundad bevisning för det.
Något konkret exempel?
- I fallet Johan Asplund uppger han saker om kroppens egenskaper som var direkt felaktiga. Han ljuger helt enkelt. Men jag har ingen brådska. Preskriptionstiden för mened går ut 2016.
Christer van der Kwast, då?
- Hade det varit i USA, så hade borde både han och Seppo Penttinen suttit i fängelse nu, säger den pensionerade kriminologiprofessorn Leif GW Persson.