Det var förra helgen som de fyra tjejkompisarna lämnade Piteå, där de är studenter, för en utekväll i Luleå. De hade sett fram emot det länge. En vän skulle spela på en krogscen och alla var väldigt taggade.
Men kvällen slutade i tumult. Tre av tjejerna blev sexuellt ofredade i publikhavet och den fjärde blev slagen av en man när hon försökte skydda sin kompis.
– Vi var svintaggade och bestämde oss för att åka på spelningen. Första set var lugnt. Vi stod längst fram, det var inte så mycket folk omkring oss då. Men i andra set kom det mer och mer folk och det blev trångt, säger Klara Åkerlund, 23, om kvällen i Luleå.
Samtidigt som folk började trycka på närmade sig ett killgäng tjejerna. Klara Åkerlund berättar hur en lång kille försökte tränga sig in framför tjejerna. När hon sa ifrån ställde han sig i stället på andra sidan om kompisgänget.
– Han ställde sig just vid vår andra kompis som kanske är en och femtio lång. Han började buffla, hoppa och härja, typ på henne. Hon krossades nästan.
Klara Åkerlund berättar att hon satte handen i axeln på mannen för att få bort honom från kompisen varpå han blev förbannad.
– Då tog han tag i min hand och smällde till den stenhårt, säger hon.
I tumultet blev dessutom tre av tjejerna sexuellt antastade.
– Det var samma killar. När de vände sig om och skulle gå bak så greppade de tag om rumpan på mig. Då kände jag att jag verkligen inte ville vara kvar där. När jag berättade vad som hänt för de andra tjejerna sa de: "Han tog på mig med", säger Alice Hartvig, 23.
De fyra tjejerna lämnade dansgolvet och kvällen var förstörd.
De berättar att vakten på stället skötte sig bra. Han tog situationen på största allvar och de tror att mannen i fråga blev utkastad.
Men det hjälper föga. Det här var nämligen långt ifrån första gången något liknande händer.
– Jag kan inte minnas när jag varit på en konsert eller något evenemang och det inte har hänt något liknande, säger Alice Hartvig och syftar på sexuella trakasserier.
Klara Åkerlund berättar att det för henne började redan i 13-årsåldern.
– Jag har varit på Arvikafestivalen varje år sedan jag var tolv. Det började redan där. Killar, snubbar och gubbar som tog på en. Jag minns när jag var 13-14 och skulle se Maskinen för första gången. Då var det snubbar som stod och juckade på mig under hela konserten. De stod där och gned sina kukar mot mig. Och så har det varit varje gång jag varit på festival, varje gång jag varit på konsert, säger hon.
Hon ger ett annat, mer färskt, exempel.
– För några veckor sedan gick jag på stan i Stockholm. Det var någon slags fest på gatan. Då var det en kille som grabbade tag i mina bröst när jag gick förbi.
Klara Åkerlund och Alice Hartvig betonar båda hur vana de har blivit vid sexuella trakasserier.
– När man går på en stor konsert är det nästan som att man förbereder sig på att det ska hända, säger Alice Hartvig.
Nu har de lessnat. Därför väljer de att berätta sin historia, för att på så sätt sprida budskapet och förhoppningsvis få till en förändring.
– Jag tror att en stor grej är att sprida budskapet så att folk förstår hur ofta det här sker. Mina killkompisar som jag gör medvetna kanske rannsakar sig själva. Jag har ju ingen aning om vilka av mina killkompisar som gjort såhär mot andra, men det är ju alltid någons kompis, någons bror eller någons barn, säger Klara Åkerlund.
Hon fortsätter:
– Om man sprider det här till alla man känner, sprider hur vanligt det är, hur fruktansvärt förtryckande det är, hur tröttsamt det är, hur arga och ledsna vi blir... Då sker det i alla falla någonting, en slags reflexion.
Trots att hon blev slagen förra helgen menar Klara Åkerlund att det är mycket värre att bli tafsad på.
– Definitivt. Det är så förnedrande. Alice Hartvig håller med:
– Man känner sig så himla förminskad, man blir illamående.
Samtidigt vittnar de om en rädsla som dyker upp när det händer, en rädsla som gör att det är svårt att göra motstånd.
– Jag stod en gång på en tunnelbana. Det var en jättetrång vagn och en kille tog tag i min midja för att hålla sig i något. "Okej, det är en jäkligt packad vagn", tänkte jag. Sen börjar han plötsligt glida ner med handen mellan mina ben och upp under jackan och jag vågar inte göra någonting för jag ser ju inte vem den här människan är bakom mig, om han kan slå ner mig eller vad. Och jag är så jävla arg över att jag inte vågar göra någonting, säger Klara Åkerlund.
– Det suger så jävla mycket. Att man låter sig påverkas och bli rädd. Jag lät det där äcklet göra mig rädd. Det suger, säger Alice Hartvig.
De är dock bestämda på en punkt. De skulle aldrig stanna hemma och undvika platser som festivaler och krogar.
– Nej, de ska inte få sno mina utekvällar, säger Klara Åkerlund.