Ingalill Enbom, 82, pensionär, Gammelstad:
"Jag känner mig som en avbarrad julgran just nu. Allt har fallit bort. Dansen som jag brukade gå på varje vecka, kören och allt föreningsliv. Jag är synskadad och går här dimman medan jag försöker få dagarna att gå. Radion har jag bara väntat på att den ska sluta fungera men än så länge kan jag lyssna på P1 som går dygnet runt här hos mig. Det är min räddning sedan man inte får träffa folk. Jag har kämpat det här hemska året med att inte ge mig. Jag försöker göra det jag kan som förut för att få en liten verklighetskänsla för ibland känns det som att man är med i en film. Jag tittar ut genom fönstret och allt ser ut som vanligt, men inget är som vanligt. Det är konstiga tider och jag hoppas vi kommer ut om ett par år som bättre människor. Genom att jag varit synskadad i flera år så har jag fått lära mig att avstå. Jag kan inte köra bil och inte läsa böcker. Något som gör mig glad är att jag slipper bo på äldreboende och fortfarande bor hemma i mitt gamla härliga hus som jag bott i 50 år. Jag aktar mig för vården. Bortskämd av livet är jag trots allt. Jag har barn och barnbarn som bor här i Gammelstad så jag kan inte säga att jag känner mig ensam. Börjar jag gnälla får jag skämmas då det finns de som är mycket ensamma. Jag är lycklig som lever. Jag har inte slutat bjuda hem folk men jag bjuder små kretsar. Inför julen kämpar jag och försöker låtsas som att allt är som vanligt. Jag älskar att ha gäster. Jag är så lycklig att det har ordnat sig på julafton då ett av mina barn med familj kommer och äter lunch här. Jag älskar att få duka med mina vackra jultallrikar. På kvällen kommer mitt andra barn med familj, vi har delat upp det för att inte vara för många."