Hon sitter framför Ludwig van Beethoven. Eller närmare bestämt en guldfärgad gipsversion av den tyske kompositören. Vi befinner oss i Mirka Siweks kök på Björkskatan i Luleå. Gips-Ludwig ståtar i ena hörnet.
– Det är faktiskt rekvisita från Norrbottensteatern, den är gjord av vatten och gips. Jag köpte den för 50 kronor, säger hon.
Hon har gjort sig ett namn som orkesterchef och producent för ett av Sveriges ledande jazz-storband men det är faktiskt klassisk musik som är Mirka Siweks grej. Egentligen.
– Den utbildning och kunskap jag hade var mest inom klassisk musik. Balett, kammarmusik och opera. Svensk jazz har jag fått sätta mig in i, jag har fått lyssna och lära mig, säger hon.
Mirka Siwek föddes 1945 i den polska staden Poznan. Där utbildade hon sig och fick jobb som kultursekreterare. Men när hennes make Piotr i mitten av 1980-talet fick jobb som kontrabasist på Regionmusiken i Norrbotten och valde att flytta till Boden bestämde sig även Mirka för att flytta till Sverige.
Hon läste svenska samtidigt som hon sökte olika kulturjobb i Norrbotten och det skulle inte dröja länge förrän hon fick jobbet som producent för Norrbottens Big Band. I den rollen skulle hon sedan skriva historia. Under 24 år arbetade Mirka Siwek stenhårt för att Norrbottens Big Band skulle slå igenom – både på hemmaplan och internationellt.
– Jag var helt slut när jag gick i pension. Jag slutade i sista stund innan jag skulle kollapsa. Jag ville bara sova, sova, sova, säger hon när hon tänker tillbaka på pensionen 2012.
Hon minns jobbet som producent och orkesterledare som givande och kreativt men samtidigt oerhört slitigt.
– Det var en otroligt intensiv period. I början var det väldigt jobbigt när vi inte hade en ekonomi som räckte till någonting. Vi fick jättekritik från alla håll och politikerna ville helst bli av med oss, säger hon.
Hon minns hur en lokalmusiker vid ett tillfälle stormade in på hennes arbetsrum och hotade bandet med nedläggning.
– Han skrek: "Bara så du vet, era dagar är räknade". Politikerna bestämde sig för att storbandet skulle avskaffas, det var en väldigt jobbig period där i början på 90-talet.
Det gick till och med så långt att storbandet förbjöds att turnera utanför Norrbotten. Men Mirka Siwek vägrade ge upp. I stället började hon fundera: Hur trollar jag fram förutsättningar?
– Det var ju som en dödsdom att få höra att vi inte fick åka utanför länet. Så jag kände att jag måste vända på det hela. Jag började tänka utanför boxen och sökte efter olika möjligheter och lösningar. Jag tänkte och tänkte: Hur kan vi bli kända utan att turnera? Då slog det mig. Radion.
Mirka Siwek ringde till Sveriges Radio och frågade om de kunde tänka sig att samarbeta med Norrbottens Big Band.
– De sa ja direkt och då tändes hoppet. Man blev stärkt och sporrad.
Avtal skrevs och Mirkas storband hade runt 4–5 radiospelningar per år med inriktning på nyskriven musik. Runt 65 000 personer satt bänkade framför sina radioapparater när bandet spelade och succén var ett faktum. Då började till och med kritiker och politiker att vända kappan efter vinden.
Ett annat succédrag signerat Mirka Siwek var när hon 1993 kom på idén att be European Broadcast Union (EBU) direktsända en jazznatt från en specialbyggd scen vid sjön Hornavan i Arjeplog.
– Det var en ljus natt hos oss samtidigt som det var kolsvart i resten av Europa. Vår spelning TV-sändes i 26 europeiska länder plus Kanada. Det var första gången Tim Hagans hörde talas om ett storband från Norrbotten.
Den kände trumpetaren och jazzmusikern Tim Hagans från USA skulle ett par år senare ta Norrbottens Big Band under sina vingar och mellan 1996 och 2010 var han konstnärlig ledare för bandet. Det var också han som skrev låten "Box of Cannoli" som 2010 skulle leda till en amerikansk Grammynominering för Norrbottens Big Band.
När Mirka Siwek gick i pension 2012 gjorde hon det med flaggan i topp. Hon hade – tillsammans med konstnärliga ledare som Örjan Fahlström och Tim Hagans – utfört mirakel med bandet. Men det hade haft sitt pris.
– Under 24 år hade jag tänkt på jazzen dygnet runt. Till slut blev jag så trött att jag hoppades att jag inte skulle bli sjuk och dö. När jag slutade var jag totalt uttömd.
Numera springer hon i skogen och umgås med sina barn och barnbarn. Hon dansar, läser och skriver. Hon längtar inte tillbaka till tiden som chef för Norrbottens Big Band.
– Om de skulle vilja att jag hjälpte dem på något sätt nu så skulle jag säga nej. Jag vet att min hälsa är så himla skör, jag skulle aldrig utsätta mig för det, säger hon och tillägger:
– Det går jättebra för Norrbottens Big Band nu.
För ett par veckor sedan tilldelades Mirka Siwek Sveriges Radios musikpris Jazzkatten för sina insatser för Norrbottens Big Band.
I motiveringen stod bland annat:
"Hon kan med vision och passion förmå pessimister att stödja storslagna idéer och pressa fram musikpengar ur rent gråberg. En sann eldsjäl i ett kallt klimat som har omformat en militärmusikavdelning till en professionell jazzensemble av högsta internationella kaliber och lett den i unika samarbeten med jazzvärldens tyngsta och mest spännande namn. Ringarna på vattnet har spridit sig lång från Lule älv till resten av världen."
– Jag trodde inte att det var möjligt när jag fick samtalet. Drömmer jag bara? I viss mån har jag ju avslutat mitt kapitel med Norrbottens Big Band och man ska inte vara patetisk och hålla sig kvar vid saker i onödan. Men det var såklart jätteroligt, jag blev jätteglad.