Luleåmålet går inte att ta miste på, även om det den här dagen är uppblandat med spridda engelska lånebord. Det har bara gått tre dagar sedan finalen
i Miss Universum. Ida Ovmar sitter hemma i köket på Mjölkudden och mumsar på chokladpraliner.
Vad längtar du mest efter att få äta?
– Choklad, men också bröd med massor av smör och skinka. Jag längtar efter att få krydda maten igen. Nu vill jag ha tacos. I åtta månader har jag bara ätit fisk, kyckling och sallad. Det är mat som inte smakar någonting.
Varför valde du bort kryddor?
– För att bara få naturliga grejor i kroppen. Inget socker eller salt som drar till sig vätska.
Finns någon i Norrbotten som tagit på sig fler brudklänningar än du?
– Det tror jag inte. Det är minst om 70. Alla brudtävlingar har gjort att jag vet exakt hur min egen brudklänning ska se ut. Den ska vara tajt upptill och ha en jättestor kjol.
Hur hamnade du i skönhetsbranschen?
– Jag blev kontaktad via Facebook. De hade fått syn på mig via någon modell- eller filmsida efter tv-deckaren Höök. Jag var bara 17 år och drog ut på svaret så länge som jag kunde, men till slut blev jag uttagen till finalen i Miss World Sweden utan någon casting.
Vad gjorde dig tveksam?
– Jag kände mig osäker vad jag gav mig in på. Det var lite rädsla. Som tur var kunde mamma följa med i början som en backup.
Och hon visste väl exakt vad det handlade om, eller hur?
– Ja, mamma blev Miss Lappland 1992, men det var i Miss Universum. Och hon vann inte nationstävlingen.
Kan man tävla i skönhet?
– Ja, om det sker i kombination med personlighet. Det handlar om skönhet inifrån ut. ”Man ska vara självsäker och vacker med ett hjärta”, sade hon som vann Miss Universum förra året. Det var fint sagt.
Kan man leva på det?
– Det går i andra länder, men inte i Sverige. Här gäller att skaffa sig modelluppdrag och visa framfötterna, då får man jobb. Allt hänger på en själv.
Du äger en lägenhet i Stockholm.
– Mest tack vare det som jag tjänat på modelluppdrag och filminspelningar. På skönhetstävlingar måste man vinna för att få prispengar.
Hur mycket pengar pratar vi om?
– Det beror förstås på tävlingen. Även i stora tävlingar kan en tredje plats bara ge någon tusenlapp, medan den som vinner får en miljon.
Är du tävlingsmänniska?
– Jag tycker om att utmana mig själv och se hur långt jag kan gå. Om jag inte vinner så ser jag det nästan som en kul grej.
Är skönhetsdrottning något som du alltid drömt om?
– Nej, det handlade mer om en slump. Jag är inte den typiska skönhetstjejen utan är mer en sporttjej och lite mer ”killig”. Till vardags går jag hellre osminkad, klär mig i en stor t-shirt, sneakers, keps och slitna jeans. Jag älskar jakt och fiske.
Hur kom jägarexamen in i bilden?
– Det har jag alltid velat göra. Det är roligt att vara ute på skjutbanan. Det ligger nog i släkten. Mamma är uppvuxen med jakt.
Ryktet säger att du är en vass skytt?
– Ja, det är jag. Hur vet du det? Är det mamma som sagt det?
Är Miss Universum lika glamouröst backstage?
– Nej, glamourtiden är bara fem procent. Det är kul med all uppmärksamhet på den röda mattan, men resten av tiden är hårt arbete. Det var tre veckor med tidiga morgonar och intensiva dagar med möten och presskonferenser. Okej, man är uppklädd och det ser fint ut, men alla är egentligen helt slut.
Tittas snett mellan konkurrenter?
– Man skulle kunna tro det eftersom det är världens snyggaste tjejer, men så är det inte. Det finns förstås personer i alla sammanhang som man inte kommer överens med. Det gäller att hitta ett gäng som man trivs med och så hänger man med dem.
Var kommer familjenamnet Ovmar ifrån?
– Farfar hette Edvin och var från ... Oj, jag måste fråga pappa. Kuoka utanför Vuollerim. Han hette tidigare Mikkelsson och var lite mystisk. Han ville ha en nystart i livet och valde ut namnet själv. Vi är ensam i Sverige att heta Ovmar.
Varför är banden till Jokkmokk starka?
– Jag har mormor, moster och mina kusiner där. Vi är alla samer. På mammas sida.
Första gången du klev upp på scenen i bikini, hur kändes det?
– Jag tror inte att jag tänkte på det. Jag hade plåtats tidigare.
Här avbryts intervjun av att lillebror Eliaz kommer inspringande i köket och utbrister: ”Det där har jag också alltid undrat.” Ida sätter sina händer till lillebrors kinder och svarar direkt till honom.
– Nog var jag nervös och tänkte ”vad ska folk tänka om mig”. Det går inte att jämföra med när jag är uppe på scenen i dag. Gud, jag har lärt mig så mycket. Det känns fortfarande lite skakigt att alla tittar, men jag är lika nervös i aftonklänning som i bikini.
Finns det något i ditt eget utseende som du stör dig på?
– Alla tävlingar har gjort att jag har insett att vi alla är unika. Jag ser ut som jag gör. Det är lätt att börja jämföra och så, men man ska lägga sin energi på annat.
Tänkte du annorlunda när du var yngre?
– Då önskade jag mig längre ben. I dag hade jag gärna varit lite längre, men det hjälper mig inte.
Hur lång är du?
– 173 centimeter.
Det är väl ändå tillräckligt för att bli en bra basketspelare?
– Absolut och jag var bra i basket. Det var min tanke att jag skulle satsa på basketen, men sedan lades ned mitt lag ned. Basket är kul, men världen lockade mer.
Kan du tänka dig att genomgå en skönhetsoperation?
– Nej, jag står för naturlig skönhet. Jag vill vara unik och påverka andra tjejer att de inte måste göra något för att se likadana ut. De ska bara vara sig själva.
Hur reagerade du när du första gången stötte på näthat?
– Det var en chock. Jag var 17 år. Man är inte beredd och tänker att ”vad har jag gjort för att förtjäna det här”. Folk kommenterade på Internet mitt utseende att jag såg opererad ut med stora läppar och höga kindben. Att min näsa såg ut som det gör. Mest chockad blev jag över att vuxna kvinnor som själva är mammor kommenterade att jag skulle vara en dålig förebild, samtidigt som de uppmanade tjejer att må bra över sig själv. Vad säger det om en mamma som kritiserar en 17-åring?
– Fortfarande kan jag bli jättechockad ibland och undrar var kommer alla hatiska ord ifrån? Jag ska inte säga att man lär sig att acceptera för det ska man inte behöva göra, men jag har lärt mig att hantera det. Det är klart att man blir påverkad. Jag är trygg i mig själv, men blir samtidigt ledsen för alla unga som får läsa elaka kommentarer och försöka orka stå emot allt det där som sänker självkänslan och får dem att må dåligt.
Hur lär man sig hantera näthat?
– Man stänger av. Jag läser aldrig kommentarer, men om man råkar läsa något elak epost får man försöka tänka att den där personen känner inte mig. Jag kan inte slösa energi till sådana saker för då skulle jag bryta ihop.
Ryktena är kopplade till din mammas arbete, eller hur?
– Hon är injektionssköterska och ger botoxinjektioner. Det är hennes val, men jag är fortfarande min egen person.
Har du gråtit någon gång över det här?
– Nej, men de värsta sakerna gjorde mig så skakig att jag spydde på toan. Det gav mig hjärtklappning. Jag har fått flera dagar förstörda.
Hur har du förändrats av tiden som skönhetsdrottning?
– Jag har utvecklats mycket, tvingats att bli mer självständig. Det är en utmaning att gå upp på scenen. För att överleva då måste man bestämma sig för vad står jag för och hitta sig själv.
Är livet som skönhetsdrottning slut?
– Jag har ett halvt år kvar. Det återstår lite representation. Sedan kommer jag att vara med att leta efter tjejer till nästa års final. Jag har gjort min sista tävling.
Hur känns det?
– Det är skönt att få bocka av det här kapitlet. Jag trodde att jag var färdig redan för ett år sedan, men fick möjlighet att sluta på topp i den absolut största tävlingen. Jag kan känna mig jättestolt över att jag tog mig till toppen. Det har varit en fantastisk tid. Nu är det dags för något nytt.
Vad händer nu?
– Vi får se. Jag har utbildat mig till personlig tränare och discjockey. Som PT har jag planer på att starta ett eget företag. Jag funderar också på att börja plugga, kanske PR eller beteendevetenskap. En dröm vore att flytta till Los Angeles. Jag tror att livet där passar mig. Det är klart att det vore kul att få prova på skådespelande igen.
Och nu ska du bli en vanlig tjej?
– Det där får du inte skriva för jag är ingen vanlig tjej.