När vi träffas på Coop Arena är de nyss hemkomna från Gävle där de tog med sig två poäng efter förlängning mot Brynäs.
Uppvuxna i hockeystaden Kiruna som fostrat många framgångsrika spelare kom sporten tidigt in i bröderna Petter och Einar Emanuelssons liv.
– Jag minns inte hur det började för mig, men pappa spelade en del när han var yngre, vi har också kusiner som spelat så det kanske föll sig naturligt.
Petter stod på skridskor första gången när han var fem år. Ett år senare föddes lillebrorsan Einar och tre-fyra år senare gjorde han sin bror sällskap på isen.
– Under en lång tid spelade jag bara för att det var roligt. Jag tränade fotboll och innebandy också och i skolan var det mycket landhockey med kompisarna. Det fanns en gemenskap där, säger Petter.
– När vi var små fanns många ute-isar i Kiruna så där var vi nästan hela tiden, det var enkelt att åka skridskor. Nu finns ju inte så många såna kvar längre, fyller Einar i.
Med åren växte intresset för sporten och båda två valde att gå hockeygymnasiet, Petter i Skellefteå och Einar i Luleå. De konstaterar också att det var i och med spelet i TV-pucken som tankarna på att satsa mer seriöst på hockeyn kom.
– Sedan har man ju alltid velat vinna matcher såklart och blev ju tjurig om man förlorade, fast det är ju samma i alla sporter, man vill ju alltid vinna.
Då känns det rätt bra just nu med andra ord?– Ja just nu känns det riktigt bra även om vi har några gruppspelsmatcher kvar. Det kanske låter klyschigt, men det gäller verkligen att ta en match i taget nu och se till att vinna varje match, säger Petter.
Har ni tävlat mellan varandra även under uppväxten?– Nej, det har inte varit så eftersom det skiljer så många år mellan oss. Jag är sex år äldre och jag har alltid varit stolt över Einar och tyckt att han är jäkligt duktigt. Han tränar hårt, är ambitiös och jag har alltid varit imponerad över hans framsteg och vilja att hela tiden bli bättre, konstaterar Petter.
– För mig har ju Petter alltid varit en förebild. Jag minns att jag som liten hängde med och på träningar och kollade alla hans matcher, säger Einar.
Hur är ni som bröder på isen?– Man är ju som lagkompisar, det här är ju vårt jobb. Sedan är det såklart kul att spela i samma lag och bo i samma stad. Men på isen tänker man inte så. Sedan är det klart att man vill vinna varje gång om man tävlar mot varandra och jag skulle ju aldrig låta lillebrorsan vinna, säger Petter och skrattar.
Hur ser ni på karriären framöver, kommer ni fortsätta följas åt?– Nu har vi ett långt kontrakt så vi har fokus i Luleå och vi har påbörjat något bra här. Vi har två år kvar på kontraktet och vi trivs och Luleå känns hemma på alla sätt. Föreningen har ju något bra på gång och där ligger allt fokus nu, konstaterar de.
Ingen av dem har några drömmar om spel utomlands just nu.
– Jag har inte haft de tankarna alls. Även om jag börjar bli lite äldre känner jag att jag utvecklas fortfarande och då är Luleå ett bra ställe att vara på.
Även Einar ser Luleå Hockey som ett bra lag att fortsätta utvecklas i.
– För mig är det tredje året i högsta ligan och jag har mycket att lära än, bara genom att få spela så utvecklas. När vi skrev ett längre kontrakt vill jag främst göra bra ifrån mig här. För mig har det ända sedan jag var liten varit en dröm att spela i Luleå Hockey, men trodde ju inte då att det skulle vara möjligt. Så det är kul att det blev så ändå.