Sedan starten 1981 har kvinnojouren Iris arbetat för kvinnors rätt i samhället. Efter sitt 40-årsjubileum förra året ger de nu ut boken 40 år systerskap, kvinnokraft och aktivism.
Författaren Eva Engman har varit med sedan det sena 80-talet.
– Jag flyttade hit från Stockholm och har varit med sedan 1988. När Iris startade var vi ensamma i Norrbotten, men tillväxten har varit stor. I dag finns jourer i hela länet, säger hon.
Engman har själv varit ordförande ett flertal gånger under sin tid i Iris och beskriver deras tidiga verksamhet som unik.
– I Norrbotten var vi banbrytande då vi började. Vi var en av de första kvinnojourerna i Sverige när vi började 1981, säger hon.
Boken, berättar Engman, är baserad på decennier av minnen som hon samlat på sig under årens gång. I den detaljerar hon kvinnojourens resa från starten 1981 till 40års jubileet 2021.
– Jag har sedan jag började i jouren samlat på mig protokoll och tidningsurklipp, med hjälp av dem har vi byggt den här boken. Det känns bra att äntligen ha fått till en bok, jag skriver ganska mycket men jag har aldrig skrivit en bok, förklarar hon.
– Som min kollega sa till mig häromdagen: "Vi har gått från att kallas för manshatare" till att ha ett eget träd i parken", tillägger hon.
Men trots 40 år av verksamhet ser hon inte att jourens vision; tillsammans i systerskap för en värld fri från mäns våld och förtryck, kommer bli verklighet inom en snar framtid.
– Det blir ju aldrig bättre, hur många kvinnor dödades inte av män bara under förra året? Jag hoppas att det ska bli bättre men det är långt till målen ännu, säger hon.
Specifikt riktar hon kritik mot regeringens åtgärdsplan för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, som presenterades mot slutet av förra året.
– Jag tycker inte att regeringens åtgärdsprogram baseras på kvinnojourernas kunskaper, säger hon.
Engman är dessutom kritisk till beslutet som den amerikanska högsta domstolen fattade den 24 juni, då de rev upp domslutet i fallet Roe mot Wade, som gav amerikanska kvinnor konstitutionell rätt till abort fram till den 24:e veckan.
– Det är förfärligt. Där beslutar man att kvinnor inte har rätt till sin egen kropp, det kommer bara leda till mer lidande. Det är som om utvecklingen går baklänges i tiden, säger hon.