Pestskråpans blad liknar rabarber, men är en invasiv art som fanns i Sverige redan när pesten härjade som värst.
Vi tog med oss kommunekologen Örjan Spansk på jakt efter hotet mot vår biologiska mångfald.
Målet var kolonilotterna på Hertsön. Vi letar efter gamla synder som slagit rot utanför koloniområdet.
– Det är sannolikt kompostmaterial. Det är så här man gjorde förr, körde ut sitt trädgårdsavfall i terrängen. Det är olagligt. Det innebär att man riskerar sprida växter som inte hör hemma här, säger Örjan Spansk.
Promenaden från parkeringen blir kort. I ett dike står ett blålila bestånd av blomsterlupiner. Växten härstammar från Nordamerika.
Det är en av växterna som Naturvårdsverket och Havs- och Vattenmyndigheten föreslår ska ingå i en nationell förteckning över invasiva främmande arter (se faktaruta).
– Jag tycker att förslaget är bra, men sedan får vi se vad regeringen beslutar. Som jag ser det utgör lupinen det största problemet i norra Sverige. Den har typiska egenskaper för invasiva växter och kväver all annan vegetation. Den växer gärna i vägkanter och ängar som tidigare var artrika.
Fram till nyligen var det fullt möjligt att köpa lupiner i handelsträdgårdar.
– Lupinen är inte förbjuden ännu. Den finns inte med på EU:s lista över förbjudna invasiva arter. Det är väl en växt som gör sig fint i en trädgård, men man bör inte odla den eftersom den lätt kan sprida sig ut i naturen där den inte hör hemma.
Parkslide är en annan trädgårdsväxt som föreslås ska stoppas.
– Parkslide är värstingen. Den finns i något enstaka bestånd i Luleå, men den är i princip omöjlig att utrota. Det är en flerårig art som bara behöver något enstaka gram kvar i jorden för att den ska slå rot och sprida nya skott. Det är ibland bättre att låta den stå kvar, där den gör minst skada.
”Problemet är inte akut i Norbotten än – inte när det handlar om de här växterna. Även om vi befinner oss i början av en process måste vi agera omedelbart, annars kan det vara för sent. Redan i dag ser vi hur delar av södra Sverige har hamnat i ett akut skede”, säger Örjan Spansk.
En stund senare lyfter Örjan Spansk triumferande upp fyra växter.
Jättebalsaminen är tillsammans med blomsterlupinen och jättelokan de tre vanligaste av de invasiva främmande arterna i Norrbotten.
Jättebalsaminen kan bli upp till två meter hög. Växten härstammar från västra Himalaya och är en veritabel fröspridare som i dag är spridd över nästan hela landet.
– Den är lätt att bekämpa, men man behöver rycka upp den innan den sätter frö. Om den har gått i blom är det viktigt att paketera den i plastsäckar och föra den till förbränning på återvinningen. Den får inte hamna i komposten. Det är så den har fått spridning, förklarar Örjan Spansk.
Vilket ansvar har privatpersoner för bekämpningen av invasiva främmande växter?
– I princip är all hantering av de här arterna förbjuden. Man får inte ta in den i landet, plantera, odla, sälja eller sprida. Dessutom är man ålagd att bekämpa den. Tyvärr tror jag att många inte förstår allvaret. Lupiner och jättebalsaminer är kanske inte ett hot mot Sveriges natur i det stora hela, men den ställer till stor skada. På en global nivå är de invasiva arterna ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden.
Vad gör Luleå kommun?
– Luleå kommun är precis som alla markägare skyldiga att bekämpa invasiva växter. Vi äger parker, vägkanter, skog och vill vara ett föredöme i att följa lagen. Vi kan inte förelägga och beordra folk att göra saker, men vi kan upplysa dem.
I sommar fortsätter ett tvåårigt projekt, som är främst inriktat mot jättebalsaminen, i ett område mellan Luleå och Boden.
Om du hittar jättebalsamin eller någon annan invasiv art i naturen är det bra om du rapporterar in det till Artportalen via www.invasivaarter.nu.