– Hösten kommer att bli intensiv, säger teaterchefen Elisabeth Lax som presenterar de kommande premiärerna.
Jubileumsfirandet drar egentligen igång redan 16 september med inbjudna celebriteter och axplock från alla de 50 åren scengolvet.
Ett par veckor senare har Ung Scen Norr premiär med döden som tema.
– Jag minns att jag under min egen tonår började grubbla mycket på döden, säger regissören Mattias Lech.
–Jag började till och med fundera hur min egen begravning skulle se ut, vilka som skulle komma och inte.
Som vanligt utgår Ung Scen Norr från intervjuer med ungdomar om temat, det ingen av oss egentligen vet någonting om. Ett stilla undersökande av vårt öde, som ensemblen uttrycker det.
Som barnteater spelas Mamma ”Mu och Kråkan” i regi av Johanna Salander.
– Det kommer att bli en hyllning till barnet inom oss, och att ingenting är omöjligt om du har en vän, säger hon.
Där ser vi Mats Pontén i rollen som kossan som tröttnat på att tugga och i stället dansar balett i ladugården. På tå i klövar. Tuff turné blir det också då hela 89 föreställningar ska ges.
För vuxenpubliken återstår egentligen tre föreställningar. Spänning, kärlek och humor utlovas i ”De 39 stegen” som alldeles riktigt utgår från Alfred Hitchcocks film från 1935.
Handlingen: Richard är i London på besök och träffar där Annabella som påstår sig vara förföljd av hemliga agenter. Mord och förvecklingar avlöser varandra.
– För att spela den här pjäsen behövs närmast olympiska färdigheter och god kondition. Är inte skådespelarna blöta i svett när pjäsen är över har det blivit någonting fel, säger regissören Lars G Svennson.
Transpirera ska bland andra Maja Runeberg och Martin Sundbom göra, som mellan tummen och pekfingret räknar med att göra minst 15 roller vardera. I högt tempo.
– Det blir snabba byten och lek med publiken, säger Marin Sundbom som också understryker att det är en spännande och stadig story i botten där man verkligen undrar hur det ska gå.
Inramningen är också stulen från filmens värld, en flirt med film noir. Och det ryktas att åskådaren får kliva in i en helt svartvit värld.
Även i storsatsningen ”Cabaret” är handlingen hämtad från 1930-talet, närmare bestämt i Berlin då nazismen växte sig stark. En metaforisk fond som många teatrar hämtat upp, inte minst i Sverige under detta årtionde.
– Jag är närmast besatt av frågan varför vi inte lär av våra misstag.
Det säger regissören Josette Bushell Mingo som inte tvekar att låta det politiska tolkningsutrymmet, emellan sensualitet och dekadens, ta plats i pjäsanalysen. Hon talar om ögonblicket då vi måste ta ställning, vare sig det gäller Brexit eller då Sverige tillät tyska trupptransporter under andra världskriget.
– Var går gränsen när man måste säga nej? Varför gör vi det vi gör?
”Cabaret” anser hon har tydliga kopplingar till nuet, med uppskruvat tonläge i debatten. Rasismen är ständigt närvarande i hennes eget liv.
– Det märks i hur jag blir bemött, säger hon.
– En del blir nervösa. När jag kommer in i ett rum känner jag det som att jag ofta blir avskannad. Och jag hatar när folk frågar var jag kommer ifrån.
Det provokativa i frågan syftar på hennes ursprung som svart. Svaret är hursomhelst att hon är från London, uppväxt som arbetartjej i east end. Blev kär i en svensk kille och flyttade hit. När hon inte frilansar som regissör arbetar hon för Riksteatern.
– Tänk efter innan du öppnar munnen, säger hon som ett tänkbart vaccin för att tona ner nutidens aggressiva debattklimat.
Sist men inte minst kommer den folkkära skådespelaren Sara Arnia att sätta upp ”Vägen hit” med premiär 3 november. En pjäs om hennes skådespelarliv med utdrag från olika roller hon haft genom åren.