Inte alls nyhet
Programmet handlade om bristerna på ett demensboende i Piteå. TV-teamet filmade hur nattlivet förflöt för de stackars gamlingar som bor där.
Jo, andemeningen hade ett tyckasyndom-stuk. Tittarna skulle ruskas om. Vi fick kika in på boendet filmat mitt i natten och såg en ensam blöjförsedd farbror strutta omkring och rycka i låsta dörrar och en dam traska ledsen och förvirrad i korridoren.
Hela atmosfären andades kaos och elände, det var ingen konst att trigga igång min medkänsla för dessa människor.
Mellan inslagen fick bland annat en undersköterska komma till tals, en modig kvinna som med glöd och stort engagemang berättade om de gamlas situation, om att hon ofta gick hem och grät över eländet.
Ibland när hon kom till jobbet på morgonen kunde hon mötas av att någon både kissat och bajsat i korridoren för att man inte hittat till toaletten på natten och ingen var där och ledsagade.
Ett litet gruff mellan två herrar fick vi även ta del av, ja, vi var till och med in i sängkammaren och nattade ett par av de boende.
Det är bara det att det här är ingen nyhet! Man kan göra ett liknande reportage i vilken kommun som helst i vårt avlånga land, man kunde göra det i går, man gör det i dag och tyvärr om inte vi gör något åt det, i morgon.
Gamla demenssjuka personer har förvandlats till ett slags intetmänniskor som man verkar kunna behandla hur som helst, till och med lite utanför lagen.
Ibland beroende på bristande kunskap, men oftast på grund av för få anställda.
Dessa utsatta gamla människor har hamnat i demokratins utkanter. Utan att ha möjlighet att påverka sin egen situation, inte ens maten som de ska äta, kan de få bestämma över.
Det är fruktansvärt i sig, men än värre är det att i samma ögonblick som man säger att de gamla ska behandlas med respekt och värdighet i det dramatiska reportaget, i samma ögonblick filmar man intima situationer som serveras till oss TV-tittare att förfäras över, utan de inblandade personernas vetskap och utan att de kunnat neka till att vara med i programmet.
Kanske vill man väl med programmet men det blir ändå en paradox när man talar om människosyn. På kriminella personer döljer man åtminstone ansiktet och förvränger rösten på dem i reportagen.
Men i "Uppdrag granskning" filmade Janne Josefssons team i lönndom genom ett dörrfönster. Ingen verkar reagera över det. Är jag förvånad?
Så jobbar vi med nyheter