"Inspirationen dyker ofta upp oanmäld"

Från halfpipe till Väärt och nu Airijoki och Laservågen.
Gällivarefödda Johan Airijoki är aktuell med inte mindre än två album.

Johan Airijoki grät senast i julas. Foto: Bengt-Åke Persson

Johan Airijoki grät senast i julas. Foto: Bengt-Åke Persson

Foto: Bengt-Åke Persson

Luleå2011-09-21 21:53

Ja, för den sportintresserade kanske Airijoki klingar bekant. I början på 2000-talet tog han nämligen hem ett par SM-medaljer i halfpipe. Men då snowboardintresset sjönk, blev musikditot desto större.

I dag ingår Johan i de båda Umeåbaserade banden Väärt och Airijoki och Laservågen. Det senare bildades för drygt ett år sedan och släppte sitt självbetitlade debutalbum den 19 augusti i år. Johan står för sång och text och de andra fyra medlemmarna (Frida Johansson, Anton Teljebäck, Niklas Lindroth och Johan Aronsson) kommer från konstellationer som Kraja, Säkert, Bordun och Whisker.

Det här är Johan i korthet:

Min musik med tre ord: Delay och närvaro.

Lyssnar annars helst på: Mammas Purple rain-Prince-skiva på vinyl i hennes gamla telefunkenstereo.


Låt jag kan sätta på repeat

i flera timmar: Senast var det en ny låt av Dj Shadow, Def surrounds us.


Hämtar inspiration från:
Ord och uttryck i vardagen som fastnar och blir till musik efter ett tag. Men inspirationen dyker ofta upp oanmäld, en random tisdagsnatt.


Här skapar jag bäst
: Någonstans där jag kan leva om efter jobbet eller skola. Jag kommer ofta hem och börjar spela, ibland glömmer jag bort att äta middag eller ens ta av mig ytterkläderna.


Hänger också gärna i:
En backside air några meter upp med en mjuk landning framför mig.


Hemma är alltid
: Där jag fäller ut bohagen. För tre år sedan kunde jag packa in allt jag äger i en Ford Orion. Jag drar mig för att slå ner bopålar, köpa Ikea soffa och jättestora vinglas. Det ska vara lätt att mobilisera sig till där nästa grej händer.


Det här gör mig glad just nu:
Att jag ska bli morbror. Att jag har samma vänner nu som när jag var 15 och att alla verkar må bra. En del har barn, en del har jobb, några har skägg och tatueringar men de verkar alla ha något på gång.


Det här grät jag över senast:
En blöt hemvändarkväll på Björnfällan i Gällivare i julas. Jag vart full och sentimental och insåg att jag varit nära att förlora en vän. Sen vart det en låt av det som heter Tynger ner.


Kan bli fruktansvärt arg på:
Mig själv, jag tappar bort saker, är tankspridd och glömmer. Det är en svår tid att vara människa.


Jag kopplar av med:
Min flickvän.


Saknar just nu:
Ingenting.


Går i gång på:
Fixidéer som att starta en webbsida som gratulerar alla svenskar på namnsdagen. Den skulle heta Namnsdagsmaskinen och vara en interaktiv blogg designad för att gratulera några slumpvis utvalda svenska namnsdagsbarn. Allt från direktörer till uteliggare, det räcker med att de heter till exempel Stefan eller Stina. Jag har ännu inte sjösatt detta projekt, det kanske kommer någon ny idé.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!