Planerna har varit att den genmanipulerade potatisen Amflora ska odlas i Norra Sunderbyn, utanför Luleå, med start redan i sommar.
Men sedan medlemmar av Hushållningssällskapet haft synpunkter på det så har alltså planerna skjutits på framtiden.
Frågan ska diskuteras mer.
- I höst ska vi ha ett seminarium och diskutera dagsläget inom genetik och belysa frågan på ett bättre sätt. Som det är nu är det mer åsikter, än insikter, säger Jan-Olof Puranen, verkställande direktör i Hushållningssällskapet Norrbotten/Västerbotten.
Ingen GMO-potatis i Luleå
Hushållningssällskapet säger nej till odling av den genmodifierade potatisen Amflora på sin gård i Norra Sunderbyn.
Foto: Jonas Lindsköld
FAKTA Amflora
Vanlig potatis innehåller två sorters stärkelse, amylopektin och amylos, medan Amflora, framodlad på 1990-talet i Svalöv, endast innehåller en sort, amylopektin. Detta har åstadkommits genom att den gen i potatisen som producerar amylos har "stängts av".
I industriella processer kan detta göras på kemisk väg. Men detta är en dyr process som kräver kemikalier, vatten och energi.
I Amflora har en antibiotikaresistensgen har använts vid förädlingen, som så kallad selektionsmarkör. Beslutet att tillåta kommersiell odling av Amflora har kritiserats både av vissa politiker och från miljörörelsen. De har uttryckt oro för att den antibiotikaresistenta genen ska spridas i naturen och hamna i sjukdomsalstrande bakterier.
De europeiska myndigheterna som konsulterats i processen för att godkänna den genmanipulerade potatisen inom EU har dock gjort bedömningen att Amflora inte är farligare för miljö och hälsa än vanlig potatis.
Amflorapotatisen ska inte användas som livsmedel utan inom industrin. Bland annat vid papperstillverkning där amylopektin ger papper av bättre kvalitet. Amylopektinet i Amflora kan också användas i klister och blandas i sprutbetong för att få bättre vidhäftningsförmåga och jämnare konsistens.
Så jobbar vi med nyheter