"Inga fler ska behöva dö på det här sättet"

Fredrik Oskarsson Rantavaara, 21, och hans far Kenneth Oskarsson Rantavaara, 52, jobbade i en korg som via en tjock vajer var fäst till en mobil kran. När korgen släppte störtade de 100 meter rakt ner mot en säker död.
Det var en olycka som skakade ett helt samhälle.
Efter det slog Arbetsmiljöverket fast att LKAB skulle förbjudas att använda den typen av mobila kranar. De ansågs helt enkelt inte säkra nog.
Reagerade
Men LKAB överklagade till förvaltningsrätten, något som Ylva Reinesund reagerade starkt emot.
- Det förvånade mig. Man kan ju tycka att de borde ha reagerat så här: "Oj, det här är ju livsfarligt, vi tar bort de här kranarna på en gång".
LKAB:s överklagan var dock förgäves. Förvaltningsrätten slog nyligen fast att förbudet gäller, något som NSD skrev i torsdags.
En dom som Ylva Reinesund har väntat och hoppats på.
- Det känns givetvis bra. I LKAB:s årsberättelse skrivs det så fint om den här typen av jobb och hur säkert det är, men det är ju bara skitprat. Det är jättebra att det här är synliggjort och att det blir ett stopp för det här. Inga fler ska behöva dö på det här sättet, säger hon.
För Ylva Reinesund återstår nu en sak innan hon kan bearbeta sin sorg i fred: att få utrett exakt vad som gick fel.
Vajern rusade
- Det är ingen som vet. Själv har jag väl tusen teorier om vad som hände. Den kille som körde kranen vid olyckstillfället kom på Fredriks begravning. Han berättade att det bara rasslade till och att vajern rusade. Någon måste ju ha gjort ett allvarligt fel.
En brottsutredning pågår, men åklagaren har förberett Ylva Reinesund om att den kan ta tid. Det accepterar hon, men kräver samtidigt att utredningen ska leda någon vart.
- Jag tycker det är viktigt att någon ställs till svars. Det får inte bli så att LKAB blir en gud. Ibland får jag känslan av att det är så. Inte ens skyddsombuden vågar framföra kritik.
Guld värd
Efter olyckan har Ylva Reinesund har haft några mardrömslika månader, hon är kritisk mot många människor, inte minst inom LKAB, men i mörkret vill hon ändå passa på att ge stort beröm till LKAB:s personaldirektör Grete Solvang Stoltz.
- Hon har varit guld. Vi har pratat i timmar och det var hon som ordnade så att jag fick åka ner i gruvan där olyckan skedde. Det var givetvis jättejobbigt, men nödvändigt.
Hur var det?
- Hemskt. Jag kunde inte låta bli att räkna ut hur många sekunder de föll och hur mycket de hann tänka innan de dog.
Men allra värst var det att besöka bårhuset och se kropparna.
- Jag ville dem för att på något sätt kunna förstå.
Under intervjun gråter hon ofta. Det är när hon bland annat tänker på sonen Fredriks sambo och de planer de hade för framtiden.
- Han skulle bara jobba tre veckor till åt LKAB. Sedan skulle de ut och resa och därefter skulle han studera, säger hon.


 Tidigare artikel: Två omkom när hiss störtade i gruva