Vid entrén finns det en lapp som deklarerar att det inte längre är tillåtet att lämna minnessaker och planteringar i lunden. Samma sak gäller asklunden. Båda platserna fungerar som anonyma gravsättningsplatser. I minneslunden grävs urnorna ner och i asklunden sprids resterna ut. Anhöriga hänvisas istället till ställningar för snittblommar.
I minneslunden finns en porlande fontän som omges av rabatten som kyrkan själv förvaltar. Vid en ställning för vattenkannor finns en bortplockad ängel och en minnesten med texten "jag saknar dig".
Lena Lunneberg säger att det känns kalt i lunden. Hennes mormor och morfar vilar där och hon besöker platsen flera gånger varje år.
– På sommaren har jag brukat plantera tagetes eller marguerite. Jag tyckte det var fint här men nu är det så lite man kan sätta själv, säger hon.
Det var i Oktober som ett icke enhälligt Nederluleå kyrkoråd beslutade att ta bort odlingsbänkarna. Rådet uppmärksammar att det finns en sorgeprocess och känslomässig fråga som inte får glömmas bort. Men att Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har tydliga regler kring hur begravningsavgift respektive kyrkoavgift bör användas. Minneslunden bekostas helt av begravningsavgiften och den täcker inte de kostnader som skötseln av en planteringsbänk medför. Det rör sig om en summa som uppskattas vara 20 000 kronor per år. Därför beslutar man att ta bort planteringsbänkarna med sju röster mot två. För att kunna behålla odlingslådorna hade kostnaden behövt överföras på församlingen.
På Facebook har Lena Lunneberg tagit upp frågan. Många delar Lenas besvikelse. "Ser jättetråkigt ut nu", "Enkelhetens makt är kuvad av en trång moral" lyder några av kommentarerna.