Natten mot onsdag började det brinna i två separata byggnader vid Hertsöträsk. Det handlar om värmestugan och en vedbod som ligger vid det som kan betraktas som bas, bara hundratalet meter från parkeringen.
Vid platsen finns även bord och bänkar och andra grillplatser och det är det enda som återstår tillsammans med ett litet dass.
I övrigt – grå aska.
Vid en av de tiotalet grillplatser runt sjön jobbar Fredrik Lundström, Alf Andersson och Jonathan Rova med att placera ut ved. De arbetar på arbetsmarknadsförvaltningen och en av deras uppgifter är att se till att ved finns och de har även tillsynen vid Hertsöträsk. De bygger också de bord och bänkar som finns i området.
– Det är ett verkligt fint område som kommunens medborgare kan använda, säger Fredrik Lundström och berättar att mycket folk rör sig i området och det används året om.
– Det är barnfamiljer, äldre människor och fiskare. I år har det varit mycket skolklasser och de brukar fika vid basen som nu brunnit ner, säger Fredrik Lundström.
När det är många i området blir det en naturlig tillsyn av allmänheten men nattetid är det svårt att veta vad som händer. Träsket har varit drabbat av bränder under ganska lång tid. Tidigare i veckan brann ett vindskydd upp och i somras fick ett dass sätta livet till. Det har även brunnit på fler ställen tidigare år. Klart är att det är ett svårlöst problem.
– Det är inte mycket att göra. Kanske sätta upp övervakningskameror, funderar Jonathan Rova.
Några planer på detta finns inte, enligt kultur- och fritidschefen Patrik Bylin.
– Det är inte helt problemfritt med kameraövervakning. Det är en hel del tillstånd som ska till och den personliga integriteten som ska hanteras. Kameror är svårt, säger Patrik Bylin.
Han var räddningschef tidigare och det kommer inte som en överraskning för honom att det brinner upp små byggnader som ligger lite otillgängligt till. Visst kan det finnas naturliga orsaker men här finns ingen el och det finns rejäla eldstäder där man ska elda som är säkra.
– Vis av erfarenhet finns det ingen naturlig orsak till sånt här, konstaterar Patrik Bylin som hoppas att de som väljer att göra detta ska inse det idiotiska med det hela.
– Det är jättetragiskt och jättetrist. Det är allmänheten som blir lidande. Vi vill ju kunna ha sådana här anläggningar så att man kan komma ut i naturen och friluftslivet.
På spången på vägen tillbaka blir det plötsligt trångt. Siv Smeds, Ylva Sköld, Helena Gustafsson, Inger Rutberg och Åsa Eriksson kommer gåendes med åtta hundar i släptåg. De har just passerat förödelsen.
– Det är ju fruktansvärt. Hur kan man göra så här i ett område där folk kan komma ut i naturen, säger Inger Rutberg.
Gänget besöker området ofta.
– Man kommer ut i skogen och det är mysigt. Man kan gå flera mil om man vill, säger Åsa Eriksson.
Runt stora delar av sjön finns spångar eller en bred träramp. Det gör att även rullstolsburna kan komma naturen nära. I dag kan även nyopererade hunden Ville följa med, han får åka i en barnvagn.
– De plogar till och med upp spången vintertid. Kommunen sköter det jättebra, säger Ylva Sköld.
Problemet är svårlöst. Även om det byggs upp nya byggnader verkar risken finnas att även dessa bränns ner. Men upp ska de.
– 99 procent av alla som är här sköter sig otroligt bra, det är för dem vi gör jobbet. Vi kommer aldrig vika oss. Vi ska bygga upp det igen, säger Fredrik Lundström.