Vladimir Lazarev och hans fru Nadja Lazareva tar emot oss i sin lilla trivsamma lya under takåsarna
i en fin träkåk i Luleå centrum. Och så är det Isa förstås, den lilla hundfröken som paret hade med sig när de för sex månader sedan flyttade hit från Vladimirs hemstad Murmansk.
- Isa är vår baby. Hon betyder väldigt mycket för Vladimir. Det är inte helt enkelt att ta in en hund från ett land till ett annat, men det fanns inget alternativ, säger Nadja.
Vladimir Lazarev är mittfältsspelare i IFK Luleås division I-lag och beskrivs som "spelskicklig, mycket rörlig och bra passningsspelare".
- Jag har spelat fotboll sedan jag var åtta år gammal och var proffs hemma i Ryssland från det att jag var 16 år, säger han.
Blivit en i laget
Vladimir kan fotboll och har snabbt blivit en i laget i IFK. Svenska språket utgör en större utmaning. Han och Nadja läser svenska för invandare på Komvux och har lärt sig en hel del, men för att klara en längre intervju är deras kontaktperson i Luleå, det före detta fotbollsproffset Vladimir Galaiba, med som tolk.
- Vi har blivit fantastiskt fint mottagna av IFK Luleå. Klubben har ordnat den här bostaden och allt som vi har knystat om. När vi behövde en vattenkokare så fick vi två. Vladimir Galaiba har hjälpt oss med alla praktiska saker som blanketter, hur man gör i tvättstugan, hur man gör med sopor och annat, säger Vladimir Lazarev.
- Och lärarna på Komvux är fantastiska, säger Nadja Lazareva.
De två tränar flitigt svenska. Kylskåpsdörren är fylld med svenska ord och meningar.
Lagar mat
Vladimir Lazarev utbildade sig till socialarbetare vid sidan om sitt fotbollsspelande i Ryssland. Nadja Lazareva var kosmetolog med eget företag men utbildade sig också inom kultur och turism. Hon hoppas att hon ska få ett jobb i Luleå när hon har lärt sig svenska.
- Nu lagar jag mat och tränar på gym när Vladimir tränar fotboll och spelar bortamatcher.
Det blir oftast rysk mat som Nadja lagar.
- Borstj, rödbetssoppa, äter vi minst en gång i veckan. Över huvud taget äter vi mycket grönsaker.
Paret gifte sig för tre år sedan, först borgerligt och sedan i kyrkan. Både Vladimir Lazarev och Nadja Lazareva har en djup gudstro och ber till "högre makter". De tillhör den rysk-ortodoxa kyrkan. På en hylla ovanför köksbordet står två ikoner som de fick i samband med sitt bröllop, en med Maria och Jesusbarnet och en med Jesus.
- Vi firade bröllop i två dagar med våra familjer, släktingar och kompisar, säger Nadja leende och visar ett vackert brudkort.
På alla matcher
Nadja går på alla IFK Luleås hemmamatcher. Att missa en match är otänkbart för henne.
- Jag sitter alltid på en plats i närheten av hejaklacken, alltså fansen. De är jättesnälla och jag tycker mycket om dem. Jag brukar ropa till Vladimir på ryska "missa inte passningen!", säger hon.
Hon är mycket stolt över sin Vladimir och berättar att hon klipper ut allt som skrivs om honom och samlar snyggt i pärmar.
- Det finns så här mycket klipp, säger hon och måttar högt med händerna.
Vladimir Lazarev och Nadja Lazareva har gjort tre resor hem till Murmansk sedan de flyttade till Luleå, en var under IFK Luleås sommaruppehåll.
Släkten på besök
- Det är inte så långt till Murmansk. Jag behöver inte sakna något därifrån. I Ryssland bodde jag på många ställen också och jag känner mig hemma där jag är. Jo, det finns en sak som jag saknar, det är en björkruska till bastun, säger Vladimir.
Hans mamma och bror har varit och hälsat på i Luleå.
- Vi besökte bland annat kyrkbyn i Gammelstad, säger Vladimir.
- Och Ikea! Det är en fin butik, säger Nadja med lysande ögon.
En ny dröm
Vladimirs mamma konstaterade att hennes son och sonhustru har det bra i Luleå. När sonen var liten ville hon att han skulle satsa på dans. Det ville inte sonen. Nu är mamma stolt över fotbollsproffset.
Vladimir stortrivs i IFK Luleå men Baggio - drömmen - den om att spela i en större klubb i Europa - lever vidare.
- Att spela i Sverige är min ungdomsdröm. Nu är den uppfylld och det finns plats för en ny dröm, säger han.
Han har blivit en i laget i Luleå men han har inget större umgänge med sina lagkamrater utanför fotbollen.
- Språket är ett hinder än så länge, säger han.
Bekanta med par
Nadja Lazareva berättar att hon och Vladimir har blivit bekanta med ett pensionerat ryskt par
i Luleå.
- Jag brukar umgås med dem när Vladimir har bortamatch, men vi umgås också alla fyra. Vi hälsar på hos dem och de kommer till oss, säger hon.
Hon tycker att Luleåborna är ett väldigt snällt och vänligt folk.
- De försöker prata med oss, men vi förstår ju inte mycket ännu. Vladimirs mamma undrade varför alla log vänligt mot henne när hon var här. Murmansk är en mycket större och "anonymare" stad och inte lika vänlig, säger Nadja.
Ödmjukt par
Fotografen och jag konstaterar i alla fall att det unga paret självt är väldigt vänligt, ödmjukt och generöst. Nadja Lazareva dukar fram kaffe, fikabröd och rysk choklad och vill prompt skicka med en liten babushka som avskedspresent. Hon och Valdimir vill också rikta ett stort tack till IFK Luleå, Komvux och till alla som de kommit i kontakt med i Luleå.
Nadja lägger en hand över sitt hjärta för att förstärka tacksamhetsbudskapet och tillägger:
- Alla i Luleå verkar lugna, sansade och vänliga. Och här finns ingen stress som i Murmansk. Tempot är ett helt annat. Det är "slow motion" här, säger Nadja Lazareva.