I väntan på varslet
Carola Koskenniemi, 40, har hunnit med en uppsägningsvåg och nu fruktar hon en ny.- Efter åtta år i jobbet känner man att man valt 100 procent rätt. Då blir man uppsagd och vad ska man då göra? säger hon.
Foto:
För åtta år sedan började så hennes nya arbetsliv efter åren på lärarhögskolan. Hon blev grundskollärare för årkurs 1-7, med speciell inriktning på matematik och naturorienterande ämnen.
- Först blev det olika vikariat, men efter några år fick jag en fast anställning här i Luleå. Jag blev inlasad på en tjänst i Avan.
Kalldusch
Fast jobb kändes tryggt och hon trivdes i den lilla skolan i Avan med 100 elever. De sex lärarna och fritidspedagogerna byggde upp arbetslag som alla var nöjda med.
Men efter sju år kom kallduschen.
- I mars 2007 kom uppsägningarna som en blixt från klar himmel. Vi var 60 pedagoger som inte skulle få vara kvar. Vi hade precis flyttat in här på Kronan och hade höga månadskostnader på huset. Det kändes jobbigt.
Nu startade den stora läraromflyttningen. Hela kommunen räknas som en turordningskrets och det var de som kommit sist in som nu skulle först ut. I flera byskolor fanns just gruppen relativt nyanställda och som låg mest illa till.
- Det fanns byskolor som drabbades mycket hårt när över hälften av lärarna sades upp, säger Carola Koskenniemi.
Den tjänst hon sagts upp från skulle få en ny lärare, men den ena kandidaten efter den andra tackade nej under höstterminen.
- Det var en jobbig tid för alla på skolan, inte minst för eleverna. Själv bad jag till gud att de som kom på anställningsintervjuerna skulle tacka nej.
Hon blev bönhörd. I februari gick uppsägningstiden ut, men det fanns ingen annan lärare på tjänsten och därför fick hon ett vikariat på sin gamla tjänst.
- Dagen före midsommar fick jag så tillbaka min fasta tjänst och allt kändes bra igen.
Begränsad
Men så kom hösten.
- Jag fick höra att 200 pedagoger skulle sägas upp. Även om det sedan blir 50 så vet jag att jag tillhör den skaran igen som blir uppsagd.
För henne och andra lärare som väntar på uppsägningar är arbetsmarknaden begränsad.
- Och det går inte så lätt att sälja huset och flytta med sambo och två barn som är 15 och tio år.
- Det gäller att övervintra nedgången i barnkullarna och fortsätta att betala av på studieskulderna. Frågan är bara hur.
Så jobbar vi med nyheter