25 februari, 2022: Vi träffade Nataliia Hammarberg dagen efter krigsutbrottet. "Det är otänkbart för Ukraina att ge upp. Hur än Putin tänker kommer vi aldrig ge upp vår självständighet", sade hon då.
På nytt sitter vi vid matbordet i villan i Södra Sunderbyn. Det har gått ett år sedan förra gången. Även om fronten ligger tusentals kilometer bort tycks kriget komma närmare varje gång samtalet tystnar.
För elva år sedan kom Nataliia Hammarberg till Norrbotten för att bygga upp ett nytt liv. I dag arbetar hon som samhällsstrateg vid Luleå kommun och är gift med den före detta riksdagsledamoten Krister Hammarbergh.
Kvar i Kiev lever hennes mormor, farmor, mamma, pappa och bror. I april öppnade hon sitt hem för broderns familj, som efter fyra månader valde att återvända till Ukraina.
– De saknade sitt gamla liv. Min bror sade att i början kändes det som kriget snart skulle ta slut, men sedan började man inse att det här kan pågå hur länge som helst. Man kan inte gömma sig från sitt liv i all evighet, säger Nataliia Hammarberg.
Varje dag försöker hon prata med sin mamma och pappa, men kontakten störs av de oplanerade strömavbrott som är vanligt förekommande i huvudstaden.
Ofta är målet för ryska raket- och drönarattacker att slå ut elförsörjningen.
– Det är ingen som känner sig säker i Kiev. Ibland när jag pratar med mina föräldrar kan jag höra hur flyglarmen sätter i gång. Mitt blod kallnar, men mamma och pappa fortsätter att prata. Ett år med ständiga larm kan förändra människor.
Hemma i lägenheten vårdas mormor som är sängliggande. Nataliia Hammarberg vet inte längre hur det ser ut i kvarteret. Det har gått 13 månader sedan hon besökte familjehemmet och föräldrarna talar ogärna om sin vardag.
– Inga föräldrar vill oroa sina barn. Jag har gett upp förhoppningen att de ska komma hit. Min gammelmorfar och gammelfarfar kämpade i försvaret av Kiev under andra världskriget. Mamma och pappa vill stanna. Det viktigaste som jag kan göra är att upprätthålla kommunikationen. Att ge mina föräldrar inblick i det normala livet i Luleå och berätta hur det går för deras barnbarn i förskolan. Jag vill ge dem en chans att komma ut ur mörkret.
Hur går det att upprätthålla familjelivet i Luleå?
– Det händer ibland att jag får ett emotionellt utbrott, men det sker sällan. Jag vill inte belasta medmänniskor med min sorg. Utåt beter jag mig som vanligt, men sorgen lämnar mig aldrig. Man lär sig att leva med den.
I Luleå kommun finns i dag cirka 250 flyktingar från Ukraina.
Nataliia Hammarberg är stolt både över sitt gamla och sitt nya hemland, men betonar vikten av fortsatt militärt stöd för att Ukraina ska kunna stå emot den ryska invasionen.
Hur ser du på kriget i dag?
– Det finns två delar - det rationella och det naivt emotionella. Den rationella sidan ser att kriget inte kommer att ta slut imorgon utan att man måste förbereda sig på en lång kamp. Det rationella i mig säger att det enda sättet att det här kriget ska ta slut är att Ukraina får militärt stöd från omvärlden. Det är bara Ukraina som kan stoppa det här kriget. Den naiva sidan av mig sätter sitt hopp till en bättre värld för livet kan inte fortgå på det här sättet. Jag drömmer om ett mirakel som gör att kriget upphör och att vi kan börja återuppbygga Ukraina. Det är väldigt naiva tankar, men man måste samtidigt vara pragmatiskt och förbereda sig på att det här kriget kommer att dra ut på tiden.