I ridhuset är alla ryttare och inget annat
Det är en skönhetsupplevelse och det är meditativt att betrakta hästar i en hage.
Därför brukar jag göra utflykter till Hertsö ridhus och hästhagarna ibland. Det stället är tillsammans med kolonilottsområdet också vad jag gärna låter gäster ta del av. Likaså Lövskärs hamn med den fina restaurangen. Skönhet är en gemensam nämnare för allt detta.
Att rida har jag aldrig reflekterat över att göra. Men det ser härligt ut när andra gör det. Jag förstår ungefär vad de tre ridande kamraterna i dagens Mitt i livet-reportage menar när de tar upp samspelet mellan ryttare och häst och "dialogen genom kroppen".
Att tre mogna män ägnar sig åt denna tjejsport är härligt. Nu förnekar de bestämt att det skulle röra sig om en tjejsport. Tvärtom menar de att det är en männens sport i allra högsta grad. De hänvisar bland annat till tiden innan det svenska försvaret avhästades. Då var ridning enbart männens angelägenhet. Det är männen som har lagt grunden till hästsporten menar de.
Okej. Hur som helst är det härligt när olika kön och olika åldrar samlas omkring ett passionerat intresse.
Ridinstruktör Marie Bergman i Hertsö ridhus tycker att det är roligt att ha Göran Laestadius, Hans Brusewitz och Yelverton Tegnér i sitt stall.
- Rida kan alla göra. Oavsett ålder och social bakgrund. Det är jätteroligt. Min mamma och hennes väninna som är 60 - 65 år gamla har en häst tillsammans, säger hon .
Göran, Hans och Yelverton instämmer i det att alla är ryttare och inget annat i ridhuset. Titlar till exempel lämnas utanför.
Männen påpekar också att ridsporten är en sport där kvinnor och män tävlar på lika villkor. Det är toppen. I många sporter tävlar kvinnor och män på helt olika villkor. Det gäller till exempel basketen och fotbollen:
I Plannja basket är alla eller åtminstone de flesta proffs. I Luleå basket är fyra proffs medan resten av tjejerna har vanliga kneg att sköta bredvid det ytterst krävande spelandet på elitnivå.
Svenska damlandslaget i fotboll är bland de fem bästa damlagen i världen. Svenska herrlandslaget i fotboll är inte bland de 20 bästa herrlagen i världen. Detta förhållande till trots satsar Svenska fotbollförbundet långt, långt mer på herrarna än på damerna.
Tillbaka till hästarna: Jag tänker på cromagnonflickan Ayla i Jean M Auels roman Hästarnas dal. Hon har drivits bort från den neanderthalklan som adopterade henne när hon efter en jordbävning skiljdes från sitt eget folk. Ayla vandrar ensam över den ändlösa vindpinade stäppen för att söka efter sitt folk. Hon kommer till en grönskande dal där en hjord stäpphästar betar det böljande gräset. Ayla stannar i dalen. Hon lyckas fånga in en häst och behålla den hos sig. Hon lär sig att tala med hästen. De blir varandras bästa vänner. Och så en dag dyker en man upp - en man med likadana blå ögon som Aylas. Han är svårt skadad men Ayla vet att använda naturens apotek och snart är han på benen igen. Det är kvinnan, mannen och djuren.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!