"I politiken talas det inte om glesbygden"
Inte nog med att politikerna låter landsbygden avfolkas - Glesbygdsverket har också lagts ner.- I politiken talas det inte om glesbygden. Inte heller i årets valrörelse, säger det avvecklade verkets sista generaldirektör, Kerstin Wallin.
Värdshuset Polcirkeln står och för- faller trots vackert läge vid Kalix älv. FOTO: Kurt Engström
Foto: Kurt Engström
i Östersund.
Kerstin Wallin var verkets sista generaldirektör. Hon säger så här om möjligheten att vända utvecklingen i landsbygden:
Bygger på lokalt engagemang
- Det finns ingen standardlösning, men det finns enskilda goda exempel. Riksdagen ska ge förutsättningarna, men sedan bygger det mycket på lokalt engagemang.
Förutsättningarna kan vara sänkningar av arbetsgivaravgifter eller andra förmåner för landsbygden.
- Allt är värt att pröva men man vet aldrig hur det kommer att slå. Felet är att inte mycket har prövats, säger Kerstin Wallin.
I årets valrörelse lovar näringsminister Maud Olofsson tillväxt i hela landet, alltså även landsbygden.
Ingen bryr sig om landsbygden
- Tillväxt behöver inte se alldeles lika ut överallt, men det är i befolkningstal och arbetstillfällen det märks. Det blev inte mycket av Maud Olofssons satsningar, säger Kerstin Wallin.
Hon ser inte att landsbygden och glesbygden har något utrymme
i politiken.
- Glesbygden är försvunnen i valrörelsen. Inget parti bryr sig om och räknar med den.
Annat är det i grannlandet Norge, som Kerstin Wallin lärde känna under åren som generaldirektör
i Östersund och som landshövding i Värmland.
- Norge satsar så mycket mera på landsbygden. Regeringen ger en bygdepeng, utvecklingspengar, till glesbygdskommunerna och följer sedan upp med krav på redovisning av vad pengarna använts till.
Kerstin Wallin ser också skillnaden på andra sidan gränsen.
- I Norge är glesbygden mera livaktig. Det finns inte lika många ödehus som i svensk glesbygd.
Pengar till vattenkraftslänen
I Norge måste vattenkraftsproducenterna också dela ut pengar till län och kommuner där vattenkraften utvinns.
- I Sverige är det ett gammalt krav som det aldrig blivit något av. Det strider förmodligen mot centrala intressen och att det skulle vara svårt att hitta en rättvis form. Men det har kommit upp nu också när det gäller vindkraften, säger Wallin.
Norska kommuner och län där det produceras vattenkraft får dela på 5,3 miljarder norska kronor varje år eller 4,3 norska ören per producerad kilowattimme. Kommunerna har rätt att köpa en viss mängd el till självkostnadspris.
Miljoner till Norrbotten
Om den norska modellen skulle tillämpas för Lule älv skulle kommunerna Jokkmokk, Boden och Luleå få dela på drygt 700 miljoner kronor varje år, förutom el till självkostnadspris.
Finns det då något hopp för den glesa landsbygden?
- Jo, det tror jag. Det finns ett intresse att flytta ut, men det handlar om att det måste finnas skolor, livsmedelsbutiker och annan service. Det måste fungera för småbarnfamiljen och det måste samhället se till, säger Kerstin Wallin.
Så jobbar vi med nyheter