I konstnärernas Skagen har tiden stått stilla

Naturen och kulturen är magneter för turismen på många platser. Det märks i Skagen. Sandstränderna och målningarna från konstnärskolonin som verkade i det danska samhället under 1800-talets sista och 1900- talets första decennier lockar varje år hundratusentals besökare.

Michael och Anna Ancher.

Michael och Anna Ancher.

Foto:

Luleå2018-07-14 06:00

Konstnärerna i Skagen målade vad som fanns omkring dem: stranden, husen och människor. Mycket i dagens Skagen ser likadant ut som för hundra år sedan. Att tysta morgnar vandra bland de gula husen på de smala gatorna är att förflyttas långt tillbaka i tiden. Fem timmars bilresa från Skåne eller en båtresa från Göteborg och en timme i bil till Jyllands nordspets och man är i en annan värld.

På 1870-talet när konstnärerna slog sig ned i Skagen fanns inga vägar till samhället. Det behövdes inte, fanns inga bilar och inget behov av transporter. Den framväxande industrialismen skapade rikedom, vägar och längtan efter sommarliv vid havet. Mölle, Marstrand, Hornbæk, Skagen och en lång rad andra kustsamhällen i Norden blev på modet.

Brøndum hette den mest kända restaurangen på Skagenmålarnas tid. Det heter den fortfarande. Den ligger mittemot Skagens museum. Det finns en handfull andra museer i samhället. Det blir ett om dagen under min vecka i ett samhälle som inte bara är sandstränder, konst och turister utan även Danmarks största fiskehamn.

Skagen är välbevarat. Att vandra omkring bland de gamla husen är att få en känsla av hur det kan ha varit att leva här. Vill man få en uppfattning av hur det var att bo i Skagen är dörren till Skagenmålarnas mest berömda hus öppet. Michael och Anna Anchers hem är som det var när de bodde där. Efter Annas död år 1935, Michael hade dött åtta år tidigare, gick huset i arv till dottern Helga. Hon lät det vara som det varit. Hon flyttade själv in på Brøndums hotell som familjen ägde. Vid sin död testamenterade hon villan till Skagen. Nu är Anchers hem ett museum.Det första som slår mig är hur stort det är. Det andra är de många målningarna, varav många är Michael och Annas egna. De var produktiva och framgångsrika redan i unga år.

1800-talets sista decennier var en ny tid för konsten. Skagenmålarnas succé ägde rum samtidigt med impressionisternas genombrott i Paris. Bilden av Skagenmålarnas friluftsmåleri gör det lätt att glömma de målningar som skapades när sommaren var förbi och konstnärerna var i sina ateljéer. Hur flitiga de var blir vi påminda om under sommarens utställningar på Skagens museum, som vuxit under de senaste åren och nu blivit norra Jyllands svar på Louisiana. I ett rum på andra våningen hänger Michael Anchers bilder av sin svärmor Ane Brøndum. Mer än 160 teckningar och några oljemålningar. Snacka om omvänd svärmorsnoja.

Anna Anchers föräldrar ägde Brøndums krog och målningar dök ofta upp som betalningsmedel. Konstnärerna kunde leva på sin konst. När parets dotter föddes anställdes flickor för att passa henne så att inte bara Michael utan även Anna kunde måla. Flickorna passade inte bara barn. De fick även sitta modell.

Man kan lyssna till tystnaden under betraktandet av Anchers svärmorsbilder. Ane Brøndums närvaro blir tydlig när man ser Michael Anchers teckningar. Endast på några få bilder betraktar hon konstnären, annars är hon upptagen av att läsa, skriva brev eller handarbeta. Det var en lågmäld samvaro. Tror det kan förklara vår fascination. Skagenmålarna gestaltade tystnaden, förtroligheten och rofylldheten i en tillvaro vi kan längta efter.

Människorna på målningarna är frånvarande. Det skapar en förtätad närvaro. Personerna tycks helt avslappnade när de blev porträtterade, kanske för att de blev det så ofta. På Skagens museums förälskade jag mig i en målning av Anna Ancher. Det blev långa stunders betraktande i ett försök att lyckas med det den kinesiska filosofen Wu Tao Tzu förmådde. Han kunde sjunka så djupt in i en målning att han försvann i den. Det ville jag gärna göra framför en målning av ett blått rum med en frånvarande flicka.

Vädret under dagarna i Skagen var som det varit i Norden den här sommaren. Hade nästan glömt att det kunde regna, men när jag efter några timmar lämnade Anchers hem kom regnet. Körde runt på måfå och tog regnbilder med barnslig glädje. Plötsligt hamnade jag på Skagens konsthall. Gorm Spaabæk målade vägg när jag steg in. Det var vernissage några dagar senare, men han tog sig tid att visa. Ut steg jag en underbar timme senare. Konsthallen visar udda och spännande konst, en perfekt kontrast till traditionen i Anchers hem och på Skagens museum.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om