I kollektivhuset finns också enskildhet

Hade det inte varit för den stora matsalen till vänster när vi kom in, så hade det här huset kunnat vara som vilket hyres - eller bostadsrättshus som helst. Vi springer i trapporna och läser på namnskyltarna tills vi på fjärde våningen hittar rätt och ringer på dörren hos Håkan Ekblom. Men kollektivhuset Vialen är unikt, det enda i sitt slag norr om Gävle. Det planerades under 80-talet i den kollektiva anda som då rådde. De gemensamma lösningarna var intressanta, där man kunde hjälpas åt i det vardagliga. - Det viktiga är att det finns möjligheter i huset, sedan måste allt skapas av dem som bor här. Utifrån de intressen och behov som finns, säger Håkan Ekblom. Han vill ta bort stämpeln på kollektivhus, att de skulle vara enbart för ideologer, vegetarianer och andra särskilda grupper. Alla har sin egen lägenhet, i dem finns det kombinerat vardagsrum och kök. Anledningen till det är att en del av lägenheternas köksyta i stället har lagts på det gemensamma köket och matsalen i bottenvåningen. Den viktigaste förutsättningen för kollektivhuset, enligt Håkan Ekblom. Matsalen är husets hjärta, centralpunkt och en viktig mötesplats. Den känns trivsam, stora fönster, bord med dukar, en bokhylla full med böcker på ena väggen och en vrå med en soffgrupp. Intill finns det rymliga köket, med stor diskmaskin, kylar, frysar och bänkar. - Hur det blir med gemensamma middagar beror på vilka som bor i huset, hur det passar folk och hur intresserade de är. Just nu lagar vi mat och äter tillsammans en gång i veckan, men ända fram till i somras var det tre till fyra vardagar i veckan. Ansvaret för matlagningen går runt mellan dem som valt att delta i matlaget, enligt ett schema och de som inte kan komma skriver upp sig på en lista, så man vet hur mycket mat som ska lagas. - Det är alltid två som lagar mat. Det har också varit en av poängerna att man umgås och arbetar tillsammans även då. Effekten blir att det är vid fler tillfällen man får sätta sig vid dukat bord än de man står vid grytorna. - Det enda fasta beslut som funnits är att maten serveras klockan 18. Matsalen har förstås använts till händelser i livets alla skeden, dop, begravningar, 40- och 50-årskalas, fester. När huset hyste många ungdomar samlades de ofta här, eller i något av de andra gemensamma utrymmena. - Det var ju bra, så slapp de hänga på stan. Och så visste man var man hade dem. Efter middagen händer det ofta att några sitter kvar och umgås i matsalen. - Det är det som är det fina. Här träffar jag människor av alla de slag, många skulle jag antagligen inte umgås med om jag bodde på annat sätt. I dag är det ju allt mer så i samhället att man umgås med människor som är lik en själv. Fler gemensamma utrymmen är kudd- och lekrummet intill matsalen, snickarverkstad i källaren intill tvättstugan, en matkällare och högst upp i huset finns bastu med en vidunderlig utsikt över staden och ett relaxrum. Just den här dagen när vi går runt i huset är många på arbetet och när vi frågar om fotografen kan komma tillbaka för att ta bilder vid middagen eller när Håkan träffar folk i de gemensamma utrymmena så visar det sig att den här veckans gemensamma middag är inställd och i övrigt är han uppbokad. Håkan Ekblom bor i en fyra i etage. Sovrummet på övre våningen är stort och ljust med utsikt åt två håll. Under ligger två sovrum, där barnen bodde innan de flyttade hemifrån. Där finns också det kombinerade vardagsrummet och köket. När han flyttade till kollektivhuset för 19 år sedan kom han från ett radhus på Bergviken och var nyskild. - Det var egentligen första gången jag bodde själv, trots att det är ett kollektivhus. Med tiden blev han allt mer engagerad och satt så småningom som sekreterare i den nationella föreningen Kollektivhus nu. - Det har gjort att jag fått se flera olika kollektivhus i Sverige, det var intressant. Den ursprungliga idén med kollektivhus var att man skulle kunna hjälpas åt med de vardagliga sysslorna, allt från just matlagning till att ta hand om barnen. - Och det blir ju roligare om man är fler. Den första vågen med intresse för kollektivhus kom under 30-talet, den andra under 1970- 80- talet. Men det har byggts kollektivhus i Sverige även efter det. - Nu ser man en utveckling där man gör kollektivhus för seniorboende. Alltså äldre, där man kan hjälpas åt. Ett exempel finns i Södra station i Stockholm, säger Håkan Ekblom. I Luleå startade det med en förening som ville skapa ett kollektivhus. Under flera år pågick diskussioner med kommunen. Så blev föreningen erbjuden en tomt på Bergviken och ett hus skulle byggas. Det var ett tätt samarbete med arkitektbyrån och våren 1988 stod huset klart. Huset heter Vialen, eftersom det var kvartersnamnet. - Det är helt enkelt namnet på en blomma. Lägenheterna är bostadsrätter. Huset sköts av en förening, där alla boende är medlemmar. Precis som i en vanlig bostadsrättsförening. Till det kommer en särskild förening för matlaget, för dem som vill vara med. Det finns också en rad arbetsgrupper, där var och en deltar med det den är bäst på. Håkan Ekblom höll ihop med den kvinna som bodde i den här lägenheten högre upp i huset, själv bodde han i en mindre lägenhet längre ner och när hennes barn flyttat hemifrån flyttade de ihop. - Men hon dog och jag blev kvar här. Nu kan jag tycka att lägenheten är nog så stor. Nu ska även den siste av de första flytta. Håkan Ekblom ska så småningom förenas med sin särbo Maria som redan flyttat till Umeå, nu när han slutat sin tjänst som docent i matematik vid Luleå tekniska universitet. Kollektivhuset Vialen ligger på Bergviken i Luleå, två kilometer från centrum. Huset har 13 lägenheter. I alla utom en har lägenheterna kombinerat kök och vardagsrum. Storleken varierar mellan motsvarande en tvåa till en femrummare. Det finns tre etagelägenheter. Huset är en bostadsrättsförening. När någon vill flytta säljer ägaren på samma sätt som i traditionell bostadsrättsförening. Något särskilt urval sker inte.