– När det händer extraordinära saker är det första vi gör att vi öppnar kyrkan, säger domprost Charlott Rehnman.
Svenskar är inte så flitiga besökare i kyrkbänkarna, men i svåra tider är det fler som kommer för att uttrycka sin medkänsla.
– För det meningslösa våldet finns inga ord. Det pågår dagligen och när det kommer närmare blir allting mer påtagligt.
Charlott Rehnman tror att kyrkan kan hjälpa till att uttrycka känslor som vi annars inte kan uttrycka. Hon höll andakt där hon pratade om den kamp som pågår inom människor och runt omkring och den kluvenhet det innebär att vara människa.
– Modet kan svika men modet kan också komma till oss. En enkel ljuständning är en manifestation för medkänsla. Gud vill att vi ska gå försoningens väg och kärlekens väg. Den som dödar i gods namn tar vi avstånd från, vi tror inte på den guden.
När dramatiska, omstörtande och meningslösa vansinnesdåd sker är det många som söker sig till kyrkan. Det tror Charlott Rehnberg är positivt.
– Jag tror att det är bra att människor lär känna kyrkorummet som en plats där alla fåt komma in. Det är gott att vara den platsen, det finns inte så många platser i samhället som rymmer bön. En del kanske känner att man inte har den traditionen med sig, men det finns en djup tilltro till kyrkan och man kan känna en stark samhörighet trots att man inte praktiserar sin tro.
Folk är ibland kritiska till att vi européer bara skulle bry oss när det händer nära oss när folk bli torterade och dödade i världen varenda dag. Varför tror du att det är så?
– Man bör inte ställa lidande mot varandra. Lidande klan bli påtagligt i ens eget liv, det finns ett väldigt utbrett osynligt våld i relationer och i hem. Lidandet är stort och komplex, vi kan inte omfatta och ta in allt. Det innebär inte att vi saknar medkänsla, men vi kan inte härbergiera allt lidande. Vi tystnar inför meningslösheten. I den djupaste smärtan finns inga ord.
Charlott Rehnman poängterar att vi människor behöver platser där sorg och vanmakt kan uttryckas. Men allt är inte bara nattsvart.
– Kyrkan har en uppgift att också förmedla hopp. Påsken slutar inte i död, den slutar i återuppståndelse. Våren och påsken går tillsammans och vi kan se hur ljuset övervinner mörkret. Det påminner oss om att livet och kärleken är starkare än döden.