Det är lite symptomatiskt att Moneybrother går tillbaka till Monster-tiden på nya plattan This is where life is. Jag kommer tillbaka till det.
Men först, globetrottern Money-brother har gjort en världsmusikplatta? Nej, skulle inte tro det.
Här finns inte tillstymmelse till Manu Chao-tendenser eller Graceland-infall.
För att ha använt studior i Chicago, Los Angeles, Jamaica, Sydafrika, Nya Zeeland och Brasilien låter det här väldigt mycket som Moneybrother innan han blev
Moneybrother, det han framför allt gjorde under tiden med punkbandet Monster på 90-talet men utan samma punkenergi. Men definitivt mer Strummer än Springsteen.
Bättre än förra plattan
Inte så konstigt då att han valt att göra en nyinspelning av God knows my name från Monsters Rockers delight-skiva och lagt den allra sist på plattan.
Tycker i alla fall att det är ett steg framåt. Bättre låtar än på förra plattan, inte lika mycket ballader och framför allt inte så spretigt. Valet att bara ha en producent med hela vägen har gjort sitt. Det blir lite för jämntjockt, med några spår som inte orkar stå ut i mängden, vilket gör att betyget trots allt inte blir bättre.