I Storsien norr om Kalix fanns 1939–1940 ett politiskt interneringsläger, drivet i lönndom. I lägret fanns uppåt 400 individer i skilda nyanser av rött, tillhörande eller bara sympatiserande med de radikala delarna av den svenska arbetarrörelsen: kommunister, syndikalister, egensinniga fackliga företrädare. Den socialdemokratiskt styrda staten bedömde att de var nationella säkerhetsrisker inför ett hotande krig mot Sovjetunionen.
I den verkligheten hamnar fiktionens Karl, en ung och aningslös kommunist som ser Stalin som freds-kämpe. Karl har lämnat den lilla bruksorten för stora Stockholm, där polis haffar honom och hotar med åtal för spioneri, landsförräderi och förberedelser för sabotage.
I lägret i Storsien blir han utsatt för olika former av trakasserier och liksom övriga internerade fruktar han att de alla ska bli avrättade.
När han lyckats fly tar han sig tillbaka till Stockholm, där han känner sig jagad och hatad av alla. Av borgarna för att han är röd, av kommunisterna för att han börjat tvivla på läran, av militären för att ha deserterat, av polisen för att ha begått brott, av den vackra Viola för att han är för simpel.
Han hamnar i klorna på Sveriges Nationella Socialistiska Parti, SNSP, vars cyniska ledare säger sig se socialismens låga brinna inom honom.
Är han beredd att störta samhällsordningen? Beredd att genomföra revolutionen? Beredd att offra sitt liv? På alla frågor svarar han ja.
Till undsättning kommer den Viola han förälskat sig i. Hon studerar romanska språk och jobbar som översättare, men döljer också hemligheter. Det gör även den man som hon ska gifta sig med, verksam inom Allmänna säkerhetstjänsten, föregångare till Säpo, också den organisationen skapad i lönn av socialdemokraterna.
Genom hela den ibland rätt osannolika historien bär Karl med sig ett exemplar av ”Fänrik Ståls sägner”, en gåva från Viola. Han känner sig som sin tids Sven Duva, en potentiell hjälte som inte tänker släppa någon jävel över bron.
Att summera intrycken av allt detta känns lite svårt.
Vänligt betraktat och bedömt är det en underhållande historia berättad i en skickligt utformad tidstypisk stil, med krigsårens samhällsanda och miljöer övertygande beskrivna.
Mer kritiskt granskat framstår det ibland som ett mischmasch som för tankarna till Mästerdetektiven Blomkvist, Enid Blyton-äventyr, Maria Lang-deckare och ett måttligt mästerligt manus till en pilsnerfilm, påfrestande omodernt och nästan komiskt.
Fast sånt är nog mest typiskt recensentsrisande. Trots allt är det hyfsat spännande läsning, som även berättar något om det förskräckliga som förekom i Sverige under de svåra krigsåren.