49-åringen och den svårt handikappade sonen.
Klockan är några minuter i halv elva på torsdagsförmiddagen när förhöret med den huvudmisstänkta mannen inleds. Det är dag sex i rätten 49-åringen börjar med att berätta om sin svårt handikappade son.
Ett förhör som pågår i fyra timmar.
Det blir en lång redogörelse om otaliga sjukhusbesök och operationer. Om en jobbig tid – som har svetsat dem samman.
– Jag och X har tillbringat mycket tid tillsammans. Jag skulle kunna sitta här och rabbla i flera dagar vad vi har gjort, säger 49-åringen.
Det som är klarlagt genom utredningen är att 49-åringen har rört sig i kretsar som av rättsväsendet anser vara grovt organiserad brottslighet. Något som han själv bekräftar under förhöret.
Nu står han åtalad misstänkt för att ha upprättat och undertecknat tidsredovisningar och assistansräkningar med oriktiga uppgifter. Det är anklagelser från åklagarsidan om ett svindleri på drygt 6,5 miljoner kronor.
Att han har förmått andra personer att falskeligen utge sig att arbeta som assistenter för hans son.
Men förhöret inleds med att han får ge en bild av familjesituationen med den svårt handikappade sonen.
– Han gillar att lyssna på musik och hänga på stan. Han gillar också att titta på brudar, säger 49-åringen och skrattar till.
På frågan från åklagarsidan vad det finns för hjälpmedel i lägenheten vid husrannsakan kort innan tillslaget i februari, blir svaret en toastol, rullstol – och madrassen.
– Det är det viktigaste, och den följde med till Luleå.
Han känner inte alls igen den bild som polispatrullen målar upp efter besöket.
– Jag minns att jag precis hade tagit av honom byxorna och skulle byta blöja på honom när dom knackade på. Vi skulle på stan och jag frågade dem om de kunde vänta.
Så blir inte fallet.
Poliserna kliver in i den spartanskt möblerade lägenheten, och tittar in i rummet där hans son ligger och väntar.
– Jag tycker då att det inte är behövligt att gå in där och titta på honom. X är en person och det är lite kränkande, säger 49-åringen som i princip bekräftar det som påstås av åklagaren – i vart fall när han är på fri fot.
Han har anlitat assistenter för att täcka upp för honom och ibland den dåvarande sambon. Men även för att täcka upp för övrig tid på dygnet.
– Det är assistenter som har jobbat mindre tid än vad om som är skrivet, men assistansen har blivit utförd, säger 49-åringen och fortsätter:
– Jag har inte haft något uppsåt, eller vad det heter, till något bedrägeri. Det här har varit för att schemat varit rullande. Att ge och ta.
Helt enkelt att lösa det inom familjen så gott det går, med hjälp av kompisar och bekanta.
49-åringen ger flera konkreta exempel hur det har kunnat fungera.
Vissa dygn jobbade han långt längre än det arbetsrättsliga tillåter, och då justerades schemat med fiktiva assistenter. Ibland hoppade de även in och arbetade med sonen.
– Jag vet att det inte är helt rätt. Men hur fel kan det bli? Han får sin assistans och det är inte så att du byter ut en hel månad, kanske bara något dag, säger han.
– Det är också hans önskan. Är det så att han vill följa med mig ut på stan eller något sådan, då får han det.
På frågan från kammaråklagare Joseph Ricken, om 49-åringen ansåg att han gjort någon ekonomisk vinning, blev svaret kort:
– Nej, inte ett skit. Vad äger jag i dag? Två påsar med kläder. Jag har inte heller sett att ni har tagit några värdefulla grejer i beslag.
Rättegången fortsätter på fredagen med förhöret med 49-åringen och den huvudmisstänkta kvinnan.