– Det känns roligt att det finns några gamla hus kvar ändå, och bland annat det här, säger Ursula Pettersson.
Trevåningshuset med det karakteristiska gula teglet är byggt 1891 och har 236 kvadratmeter boyta plus källare. De har bott här sedan 2011.
Genom fönstren ser de ut mot grönskan i Stadsparken, nästan som att titta ut i en trädgård, och genom det runda fönstret i det extra köket på tredje våningen ser man se vad klockan är på domkyrkan.
– Du behöver ingen köksklocka här, säger Per Lindqvist leende.
Den stora stadsbranden i Luleå 1887 skördade många hus, däribland det så kallade Tornhuset. Tornhuset byggdes upp igen och det hus som Ursula Pettersson och Per Lindqvist nu äger var ursprungligen ett timrat magasin som hörde till gårdshusen på tomten. Så småningom, okänt när, byggdes det om till bostadshus.
Teglet är påspikat efteråt för att skydda byggnaden mot nya bränder. Samma typ av fasad finns även på Bildningsförbundets hus i hörnet av Stationsgatan och Kyrkogatan.
Luleå kommun ägde både Tornhuset och gårdshuset och beslutade på 1970-talet att renovera Tornhuset. En utredning visade att det skulle bli för dyrt att renovera även gårdshuset och ett skarpt förslag om rivning låg på kommunstyrelsens bord.
Då reagerade arkitekten Lennart Alexis. Han var en av ägarna till MAF arkitektbyrå i Luleå och har ritat bland annat folkhögskolan i Sunderbyn och brandstationen i Luleå.
– Han tänkte att det vore synd och skam att riva och det slutade med att han fick köpa det för 1 000 kronor av Luleå kommun mot att han renoverade det så att det kulturhistoriska värdet bevarades, berättar Ursula Pettersson.
När Lennart Alexis tog över 1978 inledde han en omfattande renovering av det då mycket nedgångna huset.
– Han blåste ut allting invändigt och sedan åkte han och hans fru runt och samlade ihop inredning, berättar Per Lindqvist.
Så här skriver Lennart Alexis själv i sin dokumentation:
"Min fru och jag tillbringade avsevärd tid vid alla rivningar av gamla hus som då pågick i Luleå. De flesta innerdörrarna kommer från Anells hotell vid Kungsgatan. Det gör även konsolerna till den hylla som sitter över bröstningspanelen i matrummet. Bröstningspanelerna i överplanet kommer från Församlingshemmet vilket tidigare var Skandinaviska Bankens kontor. Ledstångskrokarna i trappan är även hämtade därifrån. Entrédörrens galler har suttit på gamla läroverkets ytterport. Kakelugnen fanns i en byggnad på kvarteret Uttern, nedanför Vattenfall mot Smedjegatan, där det nu är parkering.
Vissa saker kommer längre i från. I Skåne köpte de gjutjärnskaminen och det blyinfattade fönstret i övre trapphallen som ursprungligen suttit i något trapphus i Stockholm.
De moderniserade även kök och värmesystem och såg till att huset blev isolerat. I matrummet satte de upp en spiraltrappa för att förbättra förbindelserna mellan våningsplanen.
Lennart Alexis gick bort år 2000 och efter honom har det varit tre ägare innan Ursula Pettersson och Per Lindqvist tog över. De började med att hyra i samband med att han fick jobb som avdelningschef för finansfunktionen vid LKAB och de skulle flytta tillbaka till Luleå igen efter många år i Stockholm. Hon i sin tur har arbetat på banken SEB.
– Vi blev helt förälskade i huset, så vi köpte det, berättar Ursula Pettersson.
Själva har de varit måna om att behålla den gamla stilen.
– Det ger en sådan harmoni med materialen, rymden, ljuset, eldstäderna, de breda golvplankorna och bröstningspanelen, säger Ursula Pettersson.
Genom åren har de haft många vänner på besök, kompisar barn har kunnat bo på övervåningen medan de har studerat i Luleå och släktingar har sovit över när de har varit på aktiviteter i stan på kvällarna.
På jularna har de bjudit in både hennes och hans släkt.
Nu gör deras nya jobbsituation att tyngdpunkten förskjuts mer och mer till Stockholm och planen är därför att sälja huset.
– Det känns lite vemodigt för vi har trivts så otroligt bra. Jag kommer att sakna det, säger Ursula Pettersson.
Per Lindqvist kan bara instämma.
– Men samtidigt, när vi kommer att vara mindre i Luleå, känns det bättre att lämna över till någon annan som vill fortsätta vårda och bevara huset, säger han.