Husen som luleborna både älskar och hatar

Jerry och Gudrun Grahn bor i en av områdets 295 lägenheter, och har så gjort i snart elva år. De är på många sätt representativa för områdets invånare: de bodde tidigare i eget hus men ville till ett bekvämare boende nära stadskärnan, de är något äldre och de betalar gärna lite extra för trygghet och en hög standard. Det sistnämnda handlar inte bara om att lägenheterna är ljusa, trapphusen rymliga eller att det finns eget bredbandsnät, kabel-tv och en intern informationstevekanal. Södra Hamnen är ett prydligt område. Sommartid prunkar grönytor och rabatter av blommor, buskar och träd. De flesta lägenheter har utsikt mot Gråsjälfjärdens vatten - eller isen som det handlar om en stor del av året. Närheten till vattnet ses av många som en tillgång, liksom affärerna och servicen i stadskärnan några hundra meter bort. - Vi har dessutom världens ljuvligaste tvättstugor! Det är en ren fröjd att gå ner och tvätta, säger Gudrun Grahn och berättar att det finns 29 fullt utrustade tvättstugor och sex grovtvättstugor på området. Tutti-Fruttihusen byggdes i början av 1990-talet efter starka lokala protester, bland annat från miljöpartiet. Kritiker vände sig mot att hamnen gjordes till ett bostadsområde, och att kommunen därigenom släppte iväg och minskade tillgängligheten till ett av de finaste lägena i Luleå. Andra röster pekade på det kontroversiella i att uppföra vita byggnader i medelhavsinspirerad stil på en plats där norrbottniska hamnarbetare slitit hårt för låga löner. På grund av lågkonjunkturen hade Riksbyggen svårigheter att bli av med de dyra bostadsrätterna, och till en början stod lägenheter osålda. För att hitta köpare sänktes insatsen med 40 procent. Oron för bostadsrätternas värde höll i sig under 1990-talet, och inte blev saken bättre när en mäklare dömde ut Södra Hamnen-området i den lokala pressen. Det talas om en äldre kvinna som i desperation sålde iväg sin lägenhet för 10 000 kronor... Jerry Grahn har länge varit engagerad i bostadsrättsföreningen Södra Hamnens styrelse. Han redogör för hur föreningen tog över ägandet från Riksbyggen och om den krokiga vägen fram till dagens relativt stabila ekonomi. Styrelsen har under många år arbetat hårt för att minska utgifterna. Bland annat genomfördes en rekonstruktion, som innebar att banklånen sänktes med 95 miljoner. - Det fanns vissa förbehåll, bland annat att vi under de två första åren skulle höja månadsavgiften med sex procent och de kommande tre med två procent. Vi visade att vi kunde klara ekonomin, och sedan dess har det flutit på bra, säger han. I och med separationen från Riksbyggen blev föreningen fri att ta in anbud på olika tjänster, exempelvis fastighetsskötsel, och kunde på så sätt sänka kostnaderna med ytterligare en miljon kronor per år. Soprum och städskrubbar som stod oanvända hyrs i dag ut som förråd. Ett antal lokaler hyrs ut till företag. - Vi försöker plocka in pengar på alla möjliga och omöjliga sätt. ä Fortsättning på sidan 8 På varje innergård finns en lekplats, totalt sex stycken. Men något barnrikt område är Södra Hamnen inte. En del barnfamiljer kommer hit, men många köper hus och flyttar vidare. Kanske är det trafiken på Varvsleden och det djupa vattnet som avskräcker. - Man måste säga att medelåldern är hög. Speciellt vanligt är det med ensamma äldre damer, berättar Jerry och Gudrun Grahn. Ett annat par i området är Bo och Inga Andersson. De bor i en etagelägenhet vid kajkanten, med en hänförande utsikt över vattnet. De flyttade in i juni 1992 och var därmed de första som bodde i lägenheten. - Den kostade 250 000 kronor, men då Riksbyggen sänkte priset på lägenheterna i området med 40 procent fick även vi igen pengar. Vi betalade drygt 150 000 kronor, säger Bo Andersson. Nyligen har en grannlägenhet på 135 kvadrat sålts för 1,7 miljoner kronor. Vad Bo och Inga Andersson får för sina 123,5 kvadrat vet de förstås inte, men klart är att lägenheten stigit med många hundra procent i värde. Med tanke på värdestegringen har de trots en relativt hög månadsavgift - 9 000 kronor som inkluderar garage, bredband, el och kabel-tv - haft ett prisvärt boende, anser de själva. Dock är det inte aktuellt med någon försäljning - de trivs alldeles för bra för att vilja lämna sin lägenhet. De beskriver hur de från sina två balkonger, en utan och en med glas, följer aktiviteterna på vattnet och isen året runt: segelbåtar och turbåtar kommer och far. Vintertid färdas människor på skridskor, skidor eller till fots över isen, medan pimpelfiskarna sitter stilla på samma fläck. Kajpromenaden nyttjas flitigt, speciellt sommartid. - Det är mer liv och rörelse här än på Skurholmen, där vi bodde tidigare. Vi vill bo kvar så länge vi kan, säger Inga Andersson.