Svanthe Åhman kan inte hålla tillbaka tårarna när han börjar tala om årets första vecka. På nyårsaftonen i samband med nyårsfyrverkerier fick han och sambon Inger Lindholms hund Shiva panik. Hon flydde och har sedan varit borta i mer än en vecka.
– Jag hade börjat att ge upp hoppet, säger Svanthe Åhman och strycker Shiva ömt över huvudet med ena handen.
Med den andra torkar han bort en tår.
– Vi trodde ju att det var kört. Men vi gav ändå aldrig upp helt utan vi har sökt trots att det har varit så fruktansvärt kallt, säger han.
Den sjuåriga tiken är av rasen chow chow och hon är utrustad med en tjock päls.
Det var förmodligen räddningen.
Under de åtta dagar som hon har varit borta har det varit extremt kallt i hela Norrbotten och temperaturen i Niemisel har pendlat mellan 35-39 minusgrader.
– Lyckligtvis hade vi heller inte hunnit med att klippa håret under tassarna. Det var bra, säger han och ler.
Samtidigt kommer Johanna Sundström förbi. Hon är en av många bybor i Niemisel som har engagerat sig i sökandet och hon börjar med att ge Shiva lite godsaker.
– Jag och min man har gått och haft utkik varje dag. Tänk att hon nu är återfunnen. Det är som ett mirakel, säger hon.
Sedan ger hon Inger Lindholm en stor kram – och tårarna rinner från hennes kinder.
– Shiva är så fin. Tänk ändå att det slutade lyckligt, säger Johanna Sundström.
– Vi är så glada. Och så tacksamma. Det är så många människor som har delat bilden på henne och engagerat sig på ett helt makalöst sätt, säger Inger Lindholm.
Shiva har fått äta oxfilé och en rad andra läckerheter som husse och matte vet att hon älskar.
Samtidigt visar hon upp en otrolig form med tanke på att hon bara har varit hemma mindre än ett dygn.
–Vi har gett henne små bitar åt gången. För att det inte ska blir för kraftigt. Samtidigt har hon ju fått i sig något ändå. Kanske fågelfrön. Vi vet ju inte, säger han.
De fick ett tips från en bybo under måndagen. Det visade sig att hon befann sig knappt fyra kilometer från hemmet.
En skadad klo som också har ramlat av är den enda synliga skadan.
– Den glädjen när vi återsågs. Det går inte att beskriva. Hon var så lycklig. Som att hon har pratat för att berätta om allt som hon har varit med om, säger Svanthe Åhman och ler med hela ansiktet.