Hörselskadan stoppar inte Mikael

Mikael Kjelleros, 24, är född i Colombia. Vid åtta månaders ålder kom han till Eskilstuna som adoptivbarn. 2004 började han studera på statsvetarprogrammet vid Luleå tekniska universitet. Vi träffar honom när han fem år senare bjuder på en lunchföreläsning om sitt år som utbytesstudent i Jakutsk i Sibirien.
Mötte motstånd
Han börjar med en kort bakgrund och berättar bland annat om sin grava hörselskada.
- Hörselskadan konstaterades först när jag var nio år gammal. Den har sannolikt med min födsel att göra. Den gav svar på varför jag aldrig lyssnade och varför jag ofta sa fel. Jag hörde så dåligt på båda öronen.
Han berättar att han alltid har varit en drivande och aktiv elev men att han "mötte motstånd" i skolan fram till gymnasiet.
- På högstadiet såg man ner på mig i stället för att pusha och ge stöd. Lärarna ville bestämma över mig och och tala om vad som var bra och dåligt för mig. De kanske menade väl men de brydde sig inte om vad jag själv tyckte och ville.
Fick stort stöd
På gymnasiet mötte Mikael större förståelse och fick den hjälp som fanns att få. Han kände sig styrkt och ville visa att han minnsann också kunde.
- På högstadiet var min svenska och engelska dålig. Men jag var intresserad av språk och hade börjat med spanska i nionde klass. På gymnasiet började jag läsa franska också, säger han.
När Mikael Kjelleros sedan kom till Luleå tekniska universitet kände han sig välkommen och fick stort stöd. Han tycker att det är ett bra lärosäte för studenter med funktionshinder. Det oavsett om det handlar om dyslexi, hörselnedsättning, att vara rullstolsburen eller något annat.
- Jag mötte inget motstånd utan fick veta att jag skulle få all möjlig hjälp, säger han.
Vid sidan av studierna i statsvetenskap läste Mikael ryska i ett och ett halvt år. Men han tyckte att det gick sakta att lära sig språket och beslutade sig för att bli utbytesstudent i Ryssland.
- Vi hade två utbytesstudenter från Jakutsk på universitetet. Efter kontakt med dem sökte jag till universitetet i deras hemstad. Jag var där från 2008 till 2009.
Det blev ett hårt men givande år i den sibiriska staden där temperaturen ofta låg omkring minus 40 grader och kunde sjunka till minus 55-60 grader.
Inte handikappanpassat
Mikael kunde omedelbart notera att Ryssland ligger mycket efter Sverige i utvecklingen på många plan. Universitetet i Jakutsk var inte handikappanpassat på något sätt och så vitt Mikael vet fanns det ingen inhemsk student med funktionshinder där.
- För mig fanns det ingen hörslinga, ingen overhead och ingen hemsida där jag kunde hämta texter. Det var upp till mig att få ner det läraren sa på papper. Jag fick koncentrera mig mer än de med full hörsel, säger han.
Fick ingen tolk
Hans lärare i ryska slog fast att Mikaels grava hörselskada var hans problem, inte hennes eller skolans. Hon lät också förstå att det var hon som bestämde över undervisningen, inte han.
- Hon var elak men jag bestämde att jag skulle klara mig.
Han hade blivit lovad en tolk men det fick han inte. Däremot berättar han om ett bra stöd från International office i Jakutsk.
- Så här efteråt kan jag säga att jag lärde mig mer ryska när jag inte hade någon tolk, men det var inte lätt. Hela första terminen pluggade jag från klockan sju på morgonen till klockan två på natten för att ligga i takt, säger han.
Hårdare press
Pressen på de ryska studenterna är enligt Mikael Kjellerud överlag mycket hårdare än pressen på studenter på svenska universitet.
- Prestationskraven är lägre i Sverige, säger han.
Av den svenska friheten och självstudierna fanns inte ett spår på universitetet i Jakutsk. Det var många lektioner varje dag som gällde.
- En positiv sak är att man i Ryssland får en större teoretisk bakgrund och bas för att kunna göra vissa arbeten, säger Mikael.
Roligt tillsammans
Han bodde med 15 andra utbytesstudenter och berättar om hur roligt de hade tillsammans.
- Vi hade var sitt rum men två tjejer bestämde sig för att flytta ihop för att vi skulle få ett gemensamt rum, ett "Das Kollektiv".
Kulturlivet i Jakutsk var rikt med bland annat baletter och teatrar som lockade det utländska gänget.
- Vi var också ute i naturen. Under en skogspromenad kom vi plötsligt till en hydda. Det visade sig att en jakutisk familj bodde i den året runt. Jakutierna kan jämföras med samerna i Sverige. Jakutsk befolkning består av två folkslag, jakuter och ryssar, och staden är tvåspråkig.
Flickvän från Jakutsk
Mikael har nu en flickvän från Jakutsk. Det är Anna. Hon studerar i Berlin och ska doktorera i ekonomi.
- Hon kommer till Sverige i januari, säger Mikael.
Han försäkrar att han aldrig kommer att glömma året i Ryssland. Det var mycket hårt men samtidigt mycket roligt och givande.
- Jag fick vänner för livet, säger han och tillägger:
- I kölden där borta kallade jag mössan för min bästa vän.
Nya planer
Nu smider Mikael Kjelleros nya planer. Han uppmanar andra med funktionshinder att sikta högt och han lever som han lär.
- Jag vill ha ett jobb på utrikesdepartementet och söker en praktikplats där. Jan Eliasson är min stora förebild.
- Man ska välja den väg som man vill och inte låta andra styra. Det finns möjligheter för alla, säger han.