Hon var första kvinnliga biskopen

Vad är skillnaden mellan en manlig och kvinnlig präster?Frågan gick till Christina Odenberg, 68 år, Sveriges första kvinnliga biskop.- Männen har en starkare röst, men det finns ju pipiga män också, säger hon och skrattar.

Chrstina Odenberg, Sveriges första kvinnliga biskop var i Luleå på fredagen för att tala vid firandet att det är 50 år sedan det beslutades att öppna prästämbetet för kvinnor.
Foto: BENGT-ÅKE PERSSON

Chrstina Odenberg, Sveriges första kvinnliga biskop var i Luleå på fredagen för att tala vid firandet att det är 50 år sedan det beslutades att öppna prästämbetet för kvinnor. Foto: BENGT-ÅKE PERSSON

Foto: Bengt-Åke Persson

LULEÅ2008-09-27 06:00
Christina Odenberg var i Luleå på fredagen för att föreläsa om det historiska beslutet att tillåta kvinnliga präster inom Svenska kyrkan, ett beslut som fattades för 50 år sedan, den 27 september 1958.
- Ett beslut som visar att Svenska kyrkan tar människosynen på allvar, säger Christina Odenberg och fortsätter:
- Det betydde också att kyrkan fick ett nytt språk och nya tolkningar.
Christina Odenberg prästvigdes i Storkyrkan i Stockholm den 17 december 1967. Hon var länge komminister i Östra Ryd och blev sedan kyrkoherde i Österåker-Östra Ryds församling 1981. År 1990 utnämndes hon till kontraktsprost i Roslags kontrakt. I juni 1997 utsågs hon till biskop i Lunds stift och fyra månader senare biskopsvigdes hon i Uppsala domkyrka och blev därmed den första kvinnliga biskopen i Sverige.
Svenska kyrkan sämst
Christina Odenberg är en av de kvinnor som kämpat hårdast och framgångsrikast för kvinnliga präster.
När kyrkans världsråd grundades 1948 ansågs Svenska kyrkan vara den sämsta i världen, enligt Christina Odenberg.
- Men mycket har hänt sedan dess, säger Christina Odenberg.
Det var vid kyrkomötet 1958 som förslaget om kvinnliga präster antogs.
Under palmsöndagen 1960 vigdes Sveriges tre första kvinnor till präster, Margit Sahlin och Elisabeth Djurle Olander i Stockholm stift och Ingrid Persson i Härnösands stift.
Vid kyrkomötet 1958 hade dock den så kallade samvetsklausulen antagits för att mildra den befarade inomkyrkliga konflikten mellan kyrkan och kvinnoprästmotståndare.
Den innebar att biskopar mot sin övertygelse inte skulle tvingas viga kvinnor till präster och att ingen präst skulle åläggas att i tjänsten utföra sådant som uppenbarligen stred mot samvetet och övertygelsen i denna fråga.
Efter ett beslut i kyrkomötet 1982 kunde samvetsklausulen inte längre åberopas.
- Kvinnliga präster har breddat gudssynen och gett den nya tolkningar, något som vi verkligen behöver inom Svenska kyrkan.
Det finns dock problem, som att få ungdomarna att komma till kyrkan.
- Här måste vi verkligen hitta nya vägar, vilka vet jag inte riktigt men det här är en viktig fråga.
Christina Odenberg berättade också att det här är femte gången som hon är i Luleå.
- Jag stortrivs här uppe och att Norrlänningar är tysta och lite kyliga håller jag inte alls med om, ni är jättehärliga.
Härlig historieberättare
Christina Odenberg är en mycket underfundig person och en underbar historieberättare. En av hennes historier som hon gärna berättat handlar om en biskopsfru från förr i tiden.
Berättelsen handlar om en icke namngiven svensk biskop som sa till sin fru att "hur skulle det se ut med en präst vid altaret med en stor mage (gravid, NSDs förtydligande).
- Biskopsfrun sa att hon ser präster med stora magar varje dag...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om