I slutet av förra veckan började kommunen att riva upp den slitna markstenen på övergångsstället över Smedjegatan för att lägga asfalt i stället. De fyra till sex centimeter höga stenarna resulterade i en kant mellan asfalten och markstenen.
Gunilla Pettersson, 81, var en av de som ramlade över asfaltskanten.
– Vi skulle ta bussen ut från stan och när vi stod vid LLT såg jag en kvinna falla. Sen rätt som det var låg jag där. Jag dök rakt ner, säger hon.
Senare samma dag åkte Gunilla Pettersson in till Sunderby sjukhus där de sa att hon hade spräckt knäskålen och att hon blev tvungen att opereras. I väntan på att de skulle ringa in henne fick hon ha en skena för att stabilisera knät.
På tisdag åkte hon in på operation. Samtidigt som Gunilla Pettersson låg kvar på sjukhuset tog vänninnan Britta Linna tag i saken med det ofärdiga vägarbetet, för att fler inte skulle råka illa ut på grund av asfaltskanten.
– Jag var skärrad när jag kom hem och ringde kommunen och sa att det är en dam som spräckt knäskålen, och att de måste åtgärda det omgående, säger Britta Linna.
Natten mot torsdagen färdigställdes arbetet som planerat.
– Det är bara beklagligt och ingen ska behöva ramla. Men det är ju upp till var och en att vara uppmärksam. Arbetsplatsen var skyltad, säger Patrik Ruumensaari, ansvarig för gatudriften i Luleå kommun.
– Folk har ju fått lyfta över sin rullator eller rullstol. Det borde ha funnits någon ramp i stället, säger Britta Linna.
Vad hade ni kunnat göra för att motverka att folk ramlar?
– Man hade kunnat stänga gatan men då hade all passage fått gå genom Storgatan, det är svårt att göra något tillfälligt eftersom att det är olämpligt att stänga övergångsstället när det är en huvudbusshållsplats, säge Patrik Ruumensaari.
Kan kommunen bli skadeståndsskyldig?
– Vi har inte brustit i något. Vi har informerat och skyltat upp och gjort allt vad vi kan göra. Hade vi inte gjort något då hade man kunnat säga att vi hade varit försumlig från kommunens sida. Jag kan bara beklaga att olyckan har inträffat.