Hennes digitala möteskalender är full av blå markeringar inför veckans Teams-möten. Mötesspråket är engelska, när koncernens ledande experter i Sverige, Finland och USA diskuterar framtidens stålproduktion.
I dag arbetar åtta personer på omställningskontoret i Luleå.
– Ibland när jobbet känns slitigt försöker jag påminna mig om att den här teknikförändringen aldrig genomförts förut. Det är helt galet stort. Det är tur att vi är många. Det liknar ett jättestort pussel som ska läggas och vi har stora möjligheter.
Vi befinner oss i huvudkontoret intill det inhägnade området på Svartöstaden. Tjänsterummet rymmer ett skrivbord och ett sammanträdesbord med åtta stolar.
På anslagstavlan hänger en framtidsskiss över industriområdet. Bilden har röda tuschmarkeringar som visar hur infrastrukturen kan placeras.
– Oj, det här får inte synas på era bilder, utbrister Lotta Jakobsson och skyndar sig att täcka över arbetsmaterialet.
Det pågår en kapplöpning inom stålbranschen. Det bedöms finnas stora konkurrensfördelar i att vara det första företaget att producera fossilfritt stål. I Norrbotten tävlar två företag om ledartröjan.
– Oavsett vem som blir först i Norrbotten, så kommer SSAB att vara först i Sverige. Om tre år ska vår anläggning i Oxelösund stå klar. Förresten har vi redan visat att vi kan producera fossilfritt stål. Första laddningen gick till Volvo, säger Lotta Jakobsson i en triumferande ton.
I över 20 år har hon arbetat för SSAB. Efter jobb i Oxelösund och Borlänge valde 48-åringen från Rosvik att återvända till länet.
De senaste 18 månaderna har hon arbetat på heltid med omställningen. I början under största hysch-hysch innan nyheten kablades ut att SSAB vill investera 45 miljarder kronor i två nya stålverk i Luleå respektive finska Brahestad.
Det nya stålverket finns än så länge som en småskalig modell. Skissen visar på en 1,5 kilometer lång byggnad som ska rymma en ljusbågsugn, vakuumtankar, stränggjutningsmaskiner och valsverk - allt under samma tak och byggda i en vinkel runt koksverket. Den är dubbelt så stor som koncernens anläggningar i USA.
– Koksverket är en riskklassad anläggning, men vi hanterar koksgas i stora delar av industriområdet. Det är en fråga som vi måste hantera klokt och göra fortlöpande riskanalyser, förklarar Lotta Jakobsson.
Det integrerade stålverket med valsverk innebär att produktionstiden blir tre timmar för en process som i dag tar flera dygn när stålämnen skickas till valsverket i Borlänge.
Det nya stålverket ska tas i bruk omkring 2030.
– Jag tycker att det är lite väl sent. Vi kan bli klara snabbare. Tekniken är känd sedan 1800-talet och används bland annat i våra stålverk i USA, men det har aldrig funnits ett stålverk som sett ut så här. Visst finns det problem kvar att lösa, men framför allt är vi beroende av att elförsörjning och miljötillståndet hamnar på plats, understryker Lotta Jakobsson.
Förstudien börjar bli klar. Nu övergår arbetet i att ta fram kostnadsberäkningar till koncernstyrelsen inför det framtida investeringsbeslutet.
Hur kan livet i Svartöstaden att förändras efter 2030?
– Man kommer att uppleva att det är mindre partiklar i omlopp. Våra slaggtippar minskas i storlek och flyttas längre bort. När vi stänger masugnen och koksverket får vi en annan ljudbild. Det ihållande bullret försvinner, men å andra sidan är skrothanteringen ny för oss. Vi kommer hantera betydligt större mängder skrot i framtiden. Upplaget ligger i och för sig lite längre bit bort på Svartön. Vi har startat en kartläggning av det framtida bullret.
Bakom oss stiger röken upp från masugnen, som inom den närmaste årtiondet kommer att bli överflödig. I dag finns det ingen plan för vad som ska hända med den närmare 90 meter höga byggnaden som utgör en av Luleås mest fotograferade byggnader.
Ni behöver en hel del stålskrot i framtiden. Talar det för en rivning?
– Det finns mycket stål och koppar i en masugn, å andra sidan har vi en stadsbild att ta ansvar för. Vi har inte fattat något beslut än. Det verkar redan finnas två läger; de som vill se en avvecklingsplan så fort som möjligt och de som vill behålla masugnen.
Vad anser du?
– Egentligen har jag ingen åsikt. Jag har alltid trott att jag inte är någon industriromantiker, men nu är jag inte lika säker.