Hon vill få till en märkbar förändring. Ulrika Karlsson är förtroendevald för Himmel och Jord (se faktaruta) i Luleå stifts fullmäktige och brinner för skogsfrågor. Vid fullmäktige i Luleå i november lyfte hon ett antal frågor som väckte debatt.
– Att sänka avkastningskraven på jord och skog är ett måste anser jag. Jägmästaren måste ges direktiv att spara mer på skogarna. För miljön, för ekonomin, för den biologiska mångfalden och för kyrkans trovärdighet.
Ett led i det arbetet anser Karlsson är att kyrkan måste se till att bevara de sista naturskogar de har på sina marker. Skog kan delas in i urskog som aldrig utsatts för mänsklig påverkan, kulturskog som är urskogens motsats och naturskog som är något mitt emellan. Naturskogen ska inte ha varit utsatt för mänsklig verksamhet på 150 år.
När Karlsson i stiftsfullmäktige lyfte frågan om att skydda de sista naturskogar kyrkan har, genom att föreslå en sänkning av avkastningskraven för jord och skog, röstade nio personer för hennes förslag medan 39 röstade emot.
– Det var oerhört nedslående. Istället för att sänka avkastningskraven för prästlönetillgångarna vill man öka dem. Det är uppenbart att dagens politiska system inte klarar av att hantera så komplexa system som klimatkrisen och utrotning av arter. Flera ledamöter i stiftsfullmäktige vill tyvärr fortsätta med business as usual.
Stiftsjägmästare Anders Landström delar inte den bilden.
– Luleå stifts prästlönetillgångar har redan relativt låga avkastningskrav beslutade av våra förtroendevalda. Som ansvarig förvaltare har jag direktiv som är så pass flexibla så att vi i vårt skogsbruk kan ta stor hänsyn både till biologisk mångfald och stå upp för kyrkans trovärdighet. Vi avstår i dag att bruka stora arealer till förmån för annat än ekonomiska värden. En försiktig beräkning visar att värdet på det vi avstår handlar om cirka 220 miljoner eller 22 procent av det totala värdet av skogen.
Men Ulrika Karlsson anser de kan göra mer.
– Kyrkan är varken bättre eller sämre än de andra skogsbolagen vi har i Sverige. Det sker ministeg mot hyggesfritt brukande, men de är så små att de knappt går att tala om.
För Karlsson, beteendevetare och pedagog, har barnperspektivet i kyrkans beslut också mycket stor tyngd, något som inte alltid tas hänsyn till anser hon.
– Alla svenska kyrkans beslut ska innehålla en så kallad barnkonsekvensanalys. Kyrkan ska se till de mindre och svagare. I det perspektivet är det uppenbart för mig att det här med att kalhugga skog är dåligt. Det är inte vad framtida generationer behöver.
Stiftsjägmästare Landström anser att det tas steg i rätt riktning inom kyrkans skogsarbete.
– Svenska kyrkan arbetar efter en färdplan för klimatet och här tas hänsyn både till biologisk mångfald och kollagring/kolbindning. Den beskriver på ett bra sätt hur vi bidrar till de målen och visar att ett aktivt och klokt brukande av skogen kan bidra till att vi når båda dessa mål.
Karlsson slutligen:
–I dagsläget är de frivilliga avsättningarna i Luleå stift cirka 7 procent, vilket är långt ifrån de 30 procent som krävs. Det råder en samstämmighet i fristående forskning, att naturskogar till skillnad från brukade produktionsskogar, är mycket bättre på biologisk mångfald och kolinlagring. Naturskogar är därför ett av de mest effektiva sätten att bekämpa klimatkrisen på.