Med en kombination av alternativ medicin och skolmedicin kämpar Jeanette Johansson för att förlänga livet. Samtidigt förbereder hon sig för det som komma skall.
– Vi vet ju att det inte går att göra så mycket, säger hon.
Hon klämmer på magen för att visa tumören. Den har storleken och formen av en rugbyboll.
För två år sedan befann sig Jeanette Johansson, 39, mitt i livet. Karriären gick spikrakt uppåt och hon hade just köpt en ny livsmedelsbutik i Boden. Planen var att renovera den.
Då tog det tvärstopp.
Sedan dess handlar allt om att förlänga livet så mycket det går och förbereda för den dag hon inte längre finns.
Hon har spridd cancer som inte går att göra något åt, möjligen fördröja det oundvikliga ett tag till.
– Jag tar det bästa från sjukvården och naturmedicinen. Jag har varit på alternativa kliniker också, säger hon.
Allt går i svart och vitt när vi kommer med bilen till huset som ligger vid en havsvik utanför Luleå. Snön som faller är stickig och blöt. Det är skumt den här decemberdagen trots att det fortfarande är förmiddag.
Innan vi sätter oss vi köksbordet tillsammans med Jeanette och hennes make Andreas måste vi hälsa på katterna Teddy och Lillen, båda 12 år gamla.
Medan barnen Ellen, 5, och Edvin, 7, är på förskolan respektive skolan berättar Jeanette Johansson om problemen att få sjukvården att lyssna, beskedet och behandlingar i Sverige, Tyskland och Kina.
Hon berättar öppenhjärtigt om sjukdomen med hopp om att det ska kunna hjälpa andra i samma situation. På Facebook finns sidan Hjälp Jeanette, som hennes vänner startat.
– De samlade in pengar så att jag kunde åka till Tyskland.
Numera skriver hon själv om sina upplevelser där.
Tack vare sidan har hon kontakt med andra i liknande situation. De ger också varandra tips om vården.
– Och kan det hjälpa någon så är det bra, säger hon.
Hon lägger ut bilder på när hon är på konserter, träffar vänner och andra aktiviteter.
– Jag ser glad ut. Det är säkert inte lätt att förstå hur svårt det kan vara. Hur ont det gör och hur trött jag är. På senaste föreställningen somnade jag flera gånger. Men jag fick vara där och jag såg stora delar av den. Det är jag nöjd med.
Det började redan tidigare. Hon hade problem med magen, sökte läkare ett flertal gånger och fick diagnosen känslig tarm, IBS. Besvären blev allt värre och till slut blev det operation hösten 2015.
Det visade sig att hon hade tarmcancer som spritt sig på flera ställen i kroppen
Beskedet kom snabbt och brutalt.
– Jag hade precis vaknat upp från narkosen, låg på uppvaket bland en massa annat folk och hade ingen anhörig nära. Då berättade läkaren att jag hade obotlig cancer.
Så borde det inte gå till, tycker hon. Det har hon också tagit upp med läkaren som bett om ursäkt.
Sedan följde en oändlig kedja av undersökningar, behandlingar och läkarbesök.
– Nu går jag hos en onkolog som kommer upp från Umeå till Sunderby sjukhus.
Hon berättar hur hon har ställt krav på vården, bland annat för att få en speciell typ av röntgen.
– På vanlig röntgen såg de ju inte tumörerna i lungan.
Hon har en besvärlig sorts av cancer som inte svarar så bra på behandling, men har fått cellgifter regelbundet.
De köpte husbil för att kunna resa sommaren 2016.
– Jag var så dålig då. Men vi vart tvungna att åka hem och in på akuten på Sunderbyn. Sedan fick jag vänta på att onkologen skulle komma upp för besked. Då visste jag att det inte var bra. Buken var full av vätska.
Den hösten var de till en alternativ klinik i Tyskland.
– Jag hade tappat mycket i vikt. Där sa de att jag hade bara tre månader kvar och borde åka hem och förbereda med barnen.
Hon har också varit till Kina där de erbjöd en kombination av skol- och alternativ medicin. Nu undersöker hon möjligheter i London eller USA.
Hela familjen följer med utomlands och till sjukhuset när det passar.
– Jag vill umgås med barnen så mycket som möjligt.
Till helgen ska hon, barnen, systern och en kompis åka till Paris.
– Vi försöker ha lite semester tillsammans då och då. Jag vill att barnen ska ha något att minnas, säger hon.
Förutom att ge barnen minnen och bilder har Jeanette och Andreas pratat mycket med barnen.
– Vi försöker också hitta hjälp i samhället, om de skulle behöva det längre fram. Men det är svårt att veta vart man kan vända sig, säger Jeanette Johansson.
I planerna för framtiden ingår även att maken Andreas Johansson ska ta över matvarubutiken i Boden.
– Jag går olika typer av utbildningar nu, säger han.
Han har också köpt en present till familjen.
På bastuväggen hänger en måne, på den sitter en liten människa.
– Jag har sagt till barnen att det är där, i himlen, som mamma hamnar, säger han.