Hon gick i mammans fotspår

Triss i lokförare. Först ut var mamman, sen kom döttrarna. "Jag är glad att jag gjorde det. Jag trivs", säger lokföraren Julia Öström Malmström.

Julia Öström Malmström gick i mammans och storasysters fotspår och utbildade sig till lokförare.

Julia Öström Malmström gick i mammans och storasysters fotspår och utbildade sig till lokförare.

Foto: Pär Bäckström / Frilans

Luleå2019-07-17 13:39

I april 2017 gick hon ut utbildningen i Boden. Och sedan dess kan man säga att det har gått som på räls för 23-åringen som bor på Örnäset.

– Jag gick ut en fredag, på måndag fick jag sommarjobb. Sedan blev jag timanställd i två månader. Och i november fick jag fast jobb.

I jobbet ingår även växling och lossning av malmtåg. Arbetstiden är 36 timmar i veckan, då hon jobbar obekväma tider som helger och nätter.

Med krasslig röst berättar hon om hur det gick till när hon gjorde yrkesvalet. Om hur hennes mamma blev uppsagt från ett lagerjobb och sedan hade svårt att få nytt då hon var 48 år.

– Hon sökte och kom in på lokförarutbildningen. Två eller tre år senare sökte min storasyster Jennifer, berättar 23-åringen och avslöjar att hon själv just gått ut gymnasiet då och inte hade några bestämda framtidsplaner.

– Jag ville visa att jag också kunde komma in på utbildningen. Och så hade jag inget bättre för mig, säger hon och avslöjar att hon och den tre år äldre systern gick i samma klass i Boden.

Vad är det bästa med jobbet?

– Man får vara ute och slipper sitta still, man får röra på sig mycket när man växlar, säger hon när hon beskriver fördelarna sommartid.

Andra positiv sidor – som även gäller vintertid – är lönen och att utbildningen är relativt kort.

– Jag gick ett år och fyra månader. Det är också bra att man lämnar jobbet på jobbet. Det är jätteskönt att slippa ta med sig det hem.

Några direkta nackdelar har hon svårt att se – möjligen att växling är ett riskfyllt arbete.

Julia Malmström har inte varit med om några större tillbud.

– Jag har råkat klämma ett finger. Det var inte så farligt, det gjorde bara lite ont.

Ensamarbete handlar det bara om när hon kör lok, ungefär 30 procent av tiden. När hon växlar är de alltid två – inte alltför långt ifrån varandra.

Du ångrar dig inte?

– Nej, inte än i alla fall.

Hennes råd till andra unga kvinnor är att våga försöka, i stället för att ifrågasätta sitt kunnande. I värsta fall går det ju att hoppa av om det inte känns rätt.

– Jag visste lite vad det innebar att köra. Det värsta var att jag hade lite telefonskräck, säger hon och skrattar och förklarar att hon måste ha kontakt med tågklarerare via telefon när hon kör godstågen.

Fotnot: Tågklarerare har till uppgift att övervaka tågens rörelser och leda tågtrafiken och övervaka säkerheten inom ett visst område.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om