Hon gav en lektion i livskunskap

Historien berättades av den skånska inspiratören Lou Rossling på inspirationsdagen "På äldres villkor" på Nordkalotthotellet i går. Hon uppmanar sin publik att bli snällare och omtänksammare och bidra till en bättre värld. Publiken består av anställda inom äldrevården och äldreomsorgen, representanter för patientorganisationer och pensionärer från hela Norrbottens län.
"Bara vikarie"
Lou Rossling satt på Veras äldreboende och väntade på en taxi när den gamla ville väva. Hon berömde vikarien - en ung man med långt hår, örat fyllt med ringar och med håliga jeans - för hans handlande.
- Jag frågade hur han resonerade. Han sa "jag bryr mig inte om det är tisdag eller torsdag. Jag är bara vikarie här", säger hon och konstaterar att hon vill ha fler "vikarier", folk som sätter människors behov före stela regelsystem.
Bakgrund som lärare
Lou Rossling har en bakgrund som förskollärare och många av hennes berättelser handlar om hur hon och de andra vuxna behandlade barnen på hennes tid. Hon skulle önska mycket ogjort. Lilla Johnny fick alltid höra vad han inte var bra på.
- Vi tyckte att Johnny var okoncentrerad och slarvig och vi sa "hans föräldrar är inte bättre". Nu vet vi att den som inte blir uppmärksammad för något positivt ser till att bli uppmärksammad för något negativt - blir bra på att vara dålig, säger hon och frågar sig på vilket sätt mannen som skjöt ihjäl tio personer på skolan i finska Kauhajoki hade blivit bemött i sitt liv.
Viktigaste människan
- Ingen nyfödd tänker "jag ska bli värsting när jag blir stor". Inte heller tänker någon människa "jag ska bli en jobbig medarbetare och en gnällig pensionär". Vi är inte sådana utan det är något som händer efter vägen, säger Lou Rossling.
Farmor Rut har varit den viktigaste människan i Lous liv.
- Min mamma dog när jag var åtta år gammal och jag fick en styvmor som inte tyckte om barn som hon inte hade fött själv. Men jag kunde alltid gå till farmor och hon sträckte ut armarna mot mig och sa "Kommer du mitt lilla hjärta". Det har jag burit med mig hela livet liksom det som min styvmor sa till mig, säger hon.
Fick ingen ro
Hon har skrivit en bok som heter "Tänd dina stjärneögon". Hon vill att vi ska se till att tända varandras ögon.
Lou Rossling avslutar sin föreläsning med att berätta om hur hon i stor irritation skällde ut en man som gick före i en lång kö på en flygplats. Mannen svarade med lika hårda ord. Efteråt fick hon ingen ro och gick till mannen för att be om ursäkt. Han hade tänkt göra samma sak. Han fick heller ingen ro. Samma människor på flygplatsen som hade hört dem kasta de hårdaste ord mot varandra fick se dem försonas och stå med armarna om varandra.
Två vargar
- En indian sa till sitt barnbarn att han hade två vargar inom sig, en som var ond och hämndlysten och en som var god och förlåtande. Barnet frågade vilken som skulle vinna. Den gamle indianen svarade "Den som jag matar". Det är det livet handlar om: Vilken varg matar vi?
Där sätter Lou Rossling punkt och då sitter "stora, starka män" i publiken med tårar i ögonen. Det gör jag med. Sedan stiger vi alla upp och tackar Lou Rossling med en stående applåd för den lektion i livskunskap som hon just gett oss.