Linnea Bergdahl visar protokollet med de olika parametrar som noteras, som temperatur, salthalt, grumlighet och vilken typ av botten som finns på platsen. Till höger står Kajsa Johansson.
Kajsa Johansson inventerar växtligheten under ytan. Vattnet är 13 grader varmt, eller rättare sagt rätt kallt.
– Även om vi har torrdräkter så blir det kallt när man ligger 3-3,5 timmar i vattnet, säger Kajsa Johansson.
Länsstyrelsen håller på att utveckla ett övervakningsprogram för de grunda havsvikarna, för att man ska kunna hålla koll på förändringar av växtligheten under vattenytan. Det sker i samarbete med övriga länsstyrelser längs Norrlandskusten, ända ned till Uppsala.
– En av de viktigaste miljöerna vi har när det gäller biologisk mångfald är just de här grunda bottnarna, säger marinbiologen Linnea Bergdahl, som sitter kvar i båten tillsammans med oss.
– I Sverige har det inte funnits något övervakningsprogram för den allra viktigaste havsmiljön vi har, fortsätter Linnea Bergdahl.
Kajsa Johansson plockar upp en del växter och lämnar över dem till Linnea Bergdahl så att vi ska få titta närmare på dem. Det är ålnate, vattenmossa, borstnate, en kransalg samt en ovälkommen men inte så ovanlig gäst även i Bottenvikens vatten, vanlig vattenpest.
Vanlig vattenpest är en invasiv art som har sitt ursprung i Nordamerika. Första fyndet i Sverige gjordes redan på 1870-talet. Vattenpest är mycket vanlig i sjöar och vattendrag i södra Sverige. Under 2000-talet har vattenpest hittats i Bottenviken och till och med så långt norrut som Könkämä älv.
– Man hittar den överallt, konstaterar Kajsa Johansson.
Exempel på vattenväxter, från vänster: kransalg, ålnate, vattenmossa, vanlig vattenpest och borstnate.
Varför är det då viktigt att hålla koll på vegetationen under ytan? Jo, därför att de grunda havsvikarna är fiskens barnkammare. Små fiskyngel kan söka skydd bland den frodiga växtligheten för att undkomma hungriga, större fiskar. En del fåglar äter också av växterna som växer i vattnet.
– Abborre och gädda lägger sina ägg tidigt på sommaren, ofta i såna här miljöer där det finns mycket växtlighet. Finns inte det, då minskar populationen av fisk, säger Linnea Bergdahl.
Längst upp i Bottenviken förekommer många sötvattensarter, eftersom vattnet har så låg salthalt. Ju längre söderut man kommer, desto större inslag av saltvattensarter. Utanför Umeå förekommer till exempel både blåstång och blåmusslor.
– De finns inte alls häruppe, säger Linnea Bergdahl.
”En av de viktigaste miljöerna vi har när det gäller biologisk mångfald är just de här grunda bottnarna”, säger Linnea Bergdahl, till höger i båten. Kajsa Johansson håller på att ta på sig torrdräkten.
Fyra olika platser i Rånefjärden har undersökts och ytterligare två lokaler i Piteå skärgård ska undersökas. Projektet ska pågå i två år och leda fram till ett övervakningsprogram.
– Vi ska dels kolla fina vikar som är ostörda och dels några vikar där det är mycket mänsklig aktivitet, så man håller koll på effekterna, säger Kajsa Johansson.
– Vissa växter är väldigt känsliga, de försvinner fort när det blir störningar, som muddringar eller mycket båttrafik, säger Linnea Bergdahl.
Kajsa Johansson tar upp en bit ålnate, för att vi ska få se vad som kan växa på havsbotten i viken.
Exempelvis kransalger är känsliga för förändringar i miljön. Som badande kanske det känns otäckt när vattenväxterna slingrar sig runt benen och då kan det vara frestande att rensa bort dem. Effekten blir kanske inte den man tänkt sig.
– Växternas rötter binder havsbotten, tar man bort dem får man grumligt vatten, säger Linnea Bergdahl.
Miljöövervakningsprogrammet behövs för att hålla koll på förändringar i miljön, både de som orsakas av människors aktiviteter och de som sker naturligt.
– Det finns så mycket variationer i naturen i sig självt, vi vet inte hur tåliga olika arter är för förändringar i miljön eller hur fort de återhämtar sig, säger Linnea Bergdahl.
Kajsa Johansson och Linnea Bergdahl på väg ut med båten. Fyra olika havsvikar i Rånefjärden har undersökts.