Hon blev lärare för att hon ville göra skillnad för barn och unga, ville lyfta elever att tro på sig själv.
– Mina egna skolår var tuffa, jag hade en låg tro på mig själv och vad jag klarade. I högstadiet hade jag en matte och NO-lärare som peppade och gjorde stor skillnad för mig. Han fick mig att inse att jag kunde mer än jag trodde, säger Elisabeth Öström, som fick ännu en knuff i rätt riktning av en lärare på KomVux som tyckte att Elisabeth borde bli lärare.
– Jag var ensamstående mamma till en fyraåring när jag kom in på lärarutbildningen. Jag älskade att plugga och när jag tagit min examen fortsatte jag att läsa kurser vid sidan av jobbet.
Elisabeth kom ut i yrkeslivet 1998 när arbetsmarknaden för lärare var tuff, och tolv år i vikariesvängen följde.
– Jag längtade efter en egen klass, att skapa ett team tillsammans med barnen. Det var slitigt att kastas in i nya klasser hela tiden, säger Elisabeth som trots allt harvade på som springvikarie tills hon fick en anställning.
Hon säger att det inte finns något bättre yrke än läraryrket – när allt funkar som det ska.
– Att se den där glimten i barnens ögon när polletten trillar ner och de lärt sig något är oslagbart. Jag tyckte om att förbereda lektioner och jag gjorde mycket eget undervisningsmaterial som jag testade på mina barn.
Elisabeth älskade sitt jobb, men kände att hon inte skulle orka hela vägen fram till pensioneringen.
– Det finns för lite resurser i skolan. Som lärare vill du räcka till för alla, men det är omöjligt när barn som behöver extra stöd inte får det. Jag gjorde allt jag kunde men det räckte inte.
Tankarna på att göra något annat växte sig allt starkare när Elisabeth drabbades av utmattningssyndrom och 2018 sa hon upp sig från jobbet.
– Jag slutade i maj och började utbilda mig till medicinsk sekreterare i augusti. Utbildningen var tvåårig och jag blev lovad en fast tjänst redan under den sista terminen.
Elisabeth jobbade på ortopediska kliniken på Sunderby sjukhus i ett och halvt år, innan drömjobbet på barnkliniken i Piteå dök upp.
– Nu jobbar jag med barn igen och det är jätteroligt. Visst gör det ont i mig när jag skriver om svårt sjuka barn, men samtidigt vet jag att de är på rätt plats och får den bästa tänkbara vården. Jag trivs jättebra på jobbet. Vi är ett fint team som stöttar och hjälper varandra och vi turas om med att stå i receptionen och att vara sekreterare.
Elisabeth säger att hon visserligen inte har långa sommarlov, jullov och påsklov längre, men å andra sidan lämnar hon jobbet när hon går hem för dagen. Det var något hon aldrig gjorde som lärare.
Efter 20 år som lärare har Elisabeth fortfarande en friggebod full av skolmaterial.
– Jag har inte klarat av att göra mig av med det, och vem vet om jag efter 65 rycker in som vikarie ibland?
För Elisabeth har karriärbytet fört med sig en nystart på flera plan.
– Jag skilde mig, sedan bytte jag jobb och snart byter jag även bostadsort, säger Elisabeth som flyttar till en lägenhet i Piteå och kommer att bo på gångavstånd till jobbet.
Till andra som drömmer om att byta bransch mitt i livet har Elisabeth en hälsning:
– Oroar du dig för orken? För ekonomin? Kör! Vi lever bara en gång, allt löser sig. Jag finansierade studierna med studiebidrag och sparslantar.