Hon brinner för sitt samiska arv
Laila Spik brinner för att föra sitt samiska arv vidare. Hon sprider matkulturen, kunskapen om naturens skafferi och apotek, kunskapen om kläddräkter, kunskapen om byggande och sitt mytologiska arv.Till hennes kurser i samevistet Saltoluokta kommer deltagare från hela världen.
Hon vill öka förståelsen för den samiska kulturen.
Foto: Pär Bäckström
- Vi går varsamt i naturen och ber om lov innan vi slår oss ner. Vi tar tillvara det som naturen ger av mat och medicin. På kurserna
i min familjs gamla sommarviste i Saltoluokta lär jag ut vilka växterna är och deras användningsområden. Jag berättar också om hur alla delar på djur och fiskar kan tas tillvara, säger hon.
På renen tas allt ätbart tillvara, inklusive märgben och inälvor som ger många mineraler och vitaminer. Av skinnet sys kläder och skor.
Ekologiskt och klimatsmart
Bark, rötter och knölar från träd blir till skålar och annat hantverk. Träden bidrar också till kosthållningen. Laila ger exempel:
- På tallen tar vi vara på kottar, skägglav, barr och bark till exempel. Laven används i bak och till stuvning och barken i brödbaket. Innerbarken mals och äts med fil. Ur grankottar utvinns sirap och granskott ger hostmedicin, sirap och är gott i soppor.
Den samiska arkitekturen bygger på det som finns i naturen, gedigna och hållbara material.
- Pappa var dessutom en samlare som tog tillvara gammalt byggmaterial och byggde nytt av det. Han konstaterade att jordens resurser är ändliga. Våra gäster uppskattar mycket det ekologiska och klimatsmarta, säger Laila Spik Skaltje.
Örter som läkeväxter
Naturens örter bidrar till kosthållningen och fungerar som läkeväxter. Laila ger exempel:
- Blommor och blad blir goda sallader. Björntoltans blad och stam används i sallader. Det går också att göra gröt av toltan och torka den till te. Av sälgbark och älgört kokas te som är mycket bra mot huvudvärk. Björkaska rensar ut slaggämnen ur lederna. Jag kokar salvor och tinkturer på olika örter.
Björkaska är också en ingrediens i den tandkräm och det tvättmedel som Laila Spik Skaltje gör.
- Till tandkrämen blandar jag björkaska, lite vätska och örter. Den ger fint tandkött. Det känns väldigt bra att kunna ta vara också på det som blir kvar av elden, säger hon.
Vid sommarvistet i Saltoluokta har hon ett grönsaksland och en örtagård. Hon berättar om hur gästande bolivianska indianer byggde upp en fantastisk örtagård.
Laila Spik Skaltjes sommarkurser drar väldigt mycket folk från när och fjärran. Hon kan inte ta emot alla som vill komma.
Hon berättar om en kurs som hon ska ha
i juli för elever i naturmedicin från folkhögskolan på Biskops Arnö.
- Det handlar mycket om förebyggande och om mat som medicin.
Närmast ska hon till Tromsö för att utbilda kockar i att laga mat av naturens råvaror.
Tar till vara allt
Hon berättar leende att pizza är gammal samisk mat.
- Vi har i alla tider gjort dubbla glödkakor med renfett, rentunga och korv.
På fisk tar hon tillvara allt från själva fiskköttet till skinnet, huvudet, hjärtat, levern och blodet efter ryggraden. Hon nämner fisksorter som gädda, harr, sik, röding och lax.
- Fiskhuvud är en riktig delikatess! Blodet blandar vi med mjöl och gör klimp. Skinnet bereder vi. Ryggraden ger pärlor som färgas in, säger hon.
Sedelärande sagor
Laila Spik Skaltjes kursdeltagare får också lära sig att måla på ett alldeles speciellt sätt.
- De kommer med tjusiga akvarellådor och fint papper, men jag ber dem lämna färgerna i vistet. Vi går till ört- och blomställen och målar med det som naturen ger. Vi använder växter och vatten som blandats med jord.
Hon har själv målat sedan hon var liten.
- Jag bar alltid med mig vattenfärg och block när jag vandrade på fjället. När jag var nio år köpte pappa en lådkamera och film åt mig och sedan dess fotograferar jag också.
Mytologin är en annan viktig del i det samiska arv som Laila Spik Skaltje vill förmedla. Hon berättar om sedelärande sagor som hon har fullt av i sitt bagage. Vi får ta del av sagan om myggan:
Kan inte hålla sig
En samekvinna är i renskogen tillsammans med sin hund. Hon åker skidor runt renarna. Så hör hon något knastra, det börjar blåsa och himlen mörknar. Plötsligt står en jättestor man framför henne. Han har en ryggsäck på lillfingret och ber kvinnan ta hand om den då han själv ska på en lång resa. Kvinnan får lova att inte öppna ryggsäcken. När hon kommer tillbaka till kåtan så slänger hon ryggsäcken vid dörren.
Då börjar det låta i den. Hunden reagerar. Kvinnan tar ryggsäcken och springer med den till andra sidan fjället. Där öppnar hon den. Ut kommer en svart sak som gör hunden galen. Snart är himlen förmörkad av svarta saker och renarna, rävarna, hararna, hunden och kvinnan själv börjar klia sig. Just då kommer den store mannen tillbaka och kvinnan berättar att hon öppnat ryggsäcken fast hon lovat att inte göra det. Mannen säger att han visste det från början: Människor kan inte hålla sig.
Traditionerna tillbaka
- Sagan lärde oss barn att man ska hålla det man lovar. Genom berättelser och sagor fick vi lära oss många olika viktiga saker. En berättelse om Saivafolket i sjöar lärde oss att man måste vara tyst och lugn för att få fisk, att man inte får något om man skriker och lever om. En annan berättelse lärde oss hur man förvaltar sin egendom så att den växer och mår bra, säger Laila Spik Skaltje.
Det var hennes föräldrar och mor- och farföräldrar som förmedlade det mytologiska arvet.
- Nu kommer traditionerna, mytologin och språket tillbaka, säger hon.
Växte upp med samiska
Laila Spik Skaltje växte upp med nordsamiskan och lulesamiskan. Pappan kom från ett område där man talade nordsamiska och mamman från ett område där man talade lulesamiska.
- I början blev det missförstånd mellan pappa och mamma. Som den gången när de lade nät i en fjällsjö och pappa bad mamma som satt vid årorna att hon skulle backa båten. När mamma inte gjorde det blev han alltmer irriterad. Mamma berättade då att nordsamiskans ord för "backa" betyder "ont", att ha ont, i lulesamiskan. När pappa förstod det skrattade han.
Laila har en familj bestående av maken Arild och vuxna dottern Sunna Kati. De har talat bara samiska sinsemellan. Och Laila har fört vidare hela sitt samiska arv till dottern.
- Hon är mycket intresserad, men tycker att det är väldigt mycket att lära sig.
Gjorde bytesaffärer
Laila Spik Skaltje berättar om vilket gott förhållande hennes förfäder hade till det icke-samiska samhället.
- Mormor hyrde till exempel in kor och får hos bönderna på vintern. De gjorde bytesaffärer.
Nu finns det mer motsättningar och missförstånd mellan samerna och den övriga befolkningen.
- Min 86-åriga mamma berättar med vemod om hur det var förr, säger Laila Spik Skaltje.
Själv gör Laila allt hon kan för att sprida kunskap och därmed öka förståelsen för den samiska kulturen. Hon är lärare i grunden, men arbetar sedan länge på heltid med att föra sitt arv vidare.
Så jobbar vi med nyheter