– Det är trångt och då blir det också ganska oroligt. Allra mest högljutt är det i trapphuset, säger Tilde Bäckström, en av eleverna.
Vid hennes sida längst ned i klassrummet sitter Leylo Gure Sanweyne och Emma Olovsson. Tjejerna äter sin skollunch i engångsförpackningar med plastbestick. Det serveras panerad fisk alternativt en soppa på majs och potatis.
Klassrumslunch är en del av vardagen sedan skolstarten för en månad sedan. De tre klasserna i årskurs sju, totalt 77 elever, har var sitt klassrum. Två håller normal storlek medan ett tredje är klart mindre.
Eleverna har varken idrottshall eller tillgång till dusch och omklädning, utan får bedriva all idrott utomhus med "icke pulshöjande aktiviteter". Det kan vara promenad eller, som på fredagen, orientering på Mjölkuddsberget. Trist, tycker tjejtrion.
– Man vill ju visa vad man kan, säger Leylo Gure Sanweyne.
Slöjden består av enklare arbeten i läder eller virkning och hålls i hemklassrummet. Enda samlingslokalen är trapphuset. Eleverna kan vara utomhus, men är hänvisade till tider och ytor som är avskilda från friskolan.
Hur länge kan man ha det så här? Fram till jul kanske, enas tjejerna om.
– Det ställer högre krav och alla måste hjälpa till om det ska fungera. Men vi vill komma tillbaka till Hertsön så snart det går, säger Emma Olovsson.
7C:s mentor Magdalena Bergstedt säger att det märks på eleverna att de är trångbodda.
– De hittar på hyss och tar sig till ställen där de inte ska vara. I trapphuset, där det ekar, är det oerhört hög volym. Men jag förstår dem och de allra flesta finner sig i situationen och är glada och positiva, säger hon.
Men undervisningen blir lidande.
– De praktiska ämnena tar mest stryk. För de teoretiska ämnena kan vi nog upprätthålla kvalitén även om det skulle bli långvarigt, säger Magdalena Bergstedt.
Pedagogerna har personalrum men saknar arbetsrum. Det drabbar planeringsarbetet.
– Jag sköter en stor del av planeringen hemifrån, men man får höfta en del eftersom man inte har allt material på samma ställe. Hade jag varit nyutexaminerad hade jag inte klarat det.
Magdalena Bergstedt hoppas att eleverna kan flytta till moduler senast till årsskiftet.
– Vi försöker att tänka lösningar i stället för problem tills vidare. Visst är det jobbigt, men känslan är att vi ska klara det tillsammans.