Vårens stora höjdpunkt för många är här. Det är schlagervecka och tre nerviga Eurovision-tävlingar står på programmet. I kväll väntar semifinal nummer ett i ukrainska Kiev och Sveriges bidrag "I can't go on" med Robin Bengtsson går ut som låt nummer ett. Målet: En finalplats på lördag.
För Anders Burström, 41, är det här speciella dagar. Han är nämligen en schlagerfantast av rang.
– Jag gillar Robin Bengtssons låt. Jag har inte riktigt koll på hur den står sig internationellt, men den är ganska skön, säger han.
Anders Burström är mest känd för sin hockeykarriär. Han har varit både lagkapten och assisterande tränare i Luleå Hockey. Han har vunnit SM-guld och spelat 21 landskamper med Tre Kronor.
Men musiken – eller rättare sagt schlagermusiken – har också varit en väldigt stor inspiration för honom ända sedan barnsben.
– Jag är rätt och slätt okunnig när det gäller musik, men kommer det en schlagerlåt så kan jag briljera, säger han och fortsätter:
– Jag minns förr när min storebror Lars var DJ på ställen som Pimpinella och Cleo och jag brukade tjata på honom att spela schlager. Han vägrade (skratt).
Burströms första schlagerminne är från 1984. Han var åtta år gammal och Herreys vann tävlingen med "Diggiloo diggiley". Sedan dess är han fast.
– Jag har en jättebra bild av den kvällen. Jag satt och kollade med mina äldre syskon och jag minns att alla blev så enormt glada när Sverige vann, det var tjo och tjim i huset. Sen har man ju tränat en del på de där armrörelserna, men jag fick aldrig ihop dem riktigt.
Nu för tiden följer han tävlingen tillsammans med sin fru Anna och deras tre barn.
– Jag och Anna brukar säga att det är vår största gemensamma nämnare, att vi gillar schlager. Vi har lyssnat på väldigt mycket schlagermusik här hemma.
Vad är det som gör att du gillar schlager så mycket?– Det är nog framför allt musiken, jag gillar när det är drag i låtarna. En stark refräng ska det vara.
Vilka artister gillar du?– Det kan vara Lena Philipsson, Linda Bengtzing, Timoteij. Min största favorit är nog Roger Pontare och "När vindarna viskar mitt namn". Jag har en speciell historia med den låten faktiskt.
Anders Burström berättar hur han under många år på bröllop och olika fester uppträtt med Pontares vinnarschlager – självklart iförd en huvudbonad med bjällror och fjädrar.
– När jag spelade med Luleå Hockey brukade vi alltid ha en avslutning i mina föräldrars sommarstuga, innan alla gick på semester. Vi grillade, åkte vattenskidor och hade trekamp. Jag avslutade alltid det hela med att sjunga den där låten för killarna. När tävlingarna var över och vi hade haft prisutdelning visste alla vad som väntade, det var ett stående inslag.
Vad tyckte de andra i laget?– Det gick inte att avsluta säsongen utan den där låten, den skulle bara vara med. De flesta kan ju refrängen så de sjöng med och dansade. Frågar du "Greppa" (materialförvaltaren Peter Åström) så pratar han än i dag om den där låten.
Roger Pontare vann Melodifestivalen år 2000 och året efter, under festivalen "Piteå dansar och ler", fick Burström tillsammans med sin hockeykompis Jonathan Hedström – också ett stort Roger Pontare-fan – chansen att prata med schlagerstjärnan.
– Han har nog aldrig fått så mycket beröm i hela sitt liv. Både jag och Jonathan Hedström öste ur oss superlativ. Vi pratade om hur stark låten var.
Var ni seriösa?– Ja, ja. Det var seriöst. Han tackade och sa att det verkligen värmde.
Vad är det med den låten som du gillar så mycket?– Den är så stark. Jag har läst någonstans att den fortfarande är väldigt spelad.
Hemma hos familjen Burström spelas det alla möjliga schlagers var och varannan dag. Det kan vara allt från Lordi till Carola. Tioåriga dottern Alicia föredrar årets tävlande Wiktoria.
Förutom Roger Pontare har Anders Burström en stor favorit i Linda Bengtzing.
– Jag gillar verkligen hennes låtar, hon har många bra.
Jag har hört att du äger en gul Linda Bengtzing-klänning. Stämmer det?– Ja då. Jag hade ju uppträtt som Roger Pontare så många gånger att jag till sist kände för att göra något nytt. Då kom jag på: Jag sjunger en Linda Bengtzing-låt. Det började faktiskt på fystränaren Petter Petterssons bröllop. Jag sjöng "E det fel på mig" och kallade mig för "Burra" Bengtzing.
...och då hade du den gula klänningen på dig?– Ja, då skulle man ju ha hela kittet på sig. Peruk, klackskor, klänning. Jag har inga problem att bjuda på mig själv. Jag tycker att det är viktigt att man kan göra det. Jag försöker få mina barn att känna likadant.
Anders Burström letar fram både gul klänning och peruk. När han håller upp klänningen säger han:
– Tänk om Linda Bengtzing visste att jag hade en gul klänning precis som hon, ha ha.
Bland hockeyspelarna i omklädningsrummet gick aldrig Anders Burströms musiksmak hem dock.
– Janne Sandström sa alltid att jag skulle hålla mig borta från låtlistan. Det kan han säga än i dag: "Vi spelar inte dina låtar, Burra".
Han skulle med andra ord inte ta på sig peruk och sjunga schlager?– Nej, han är nog så långt ifrån det intresset man kan komma (skratt). Men han tycker ändå att det är kul när jag uppträder för grabbarna.