Hur kommer det här sig?
– Det är egentligen via en vän, Lokman Atroshi, som är från Kurdistan. Han är ordförande i svensk-kurdiska läkarsällskapet och via honom har jag satt in några hundralappar för att hjälpa.
– Men plötsligt tänkte jag: varför kan inte jag åka dit? Kanske starta en undervisning? Jag ringde upp honom och på den vägen är det.
Exakt vad är det du ska göra?
– Jag ska åka till ett flyktingläger utanför staden Erbil i norra Kurdistan. Där ska jag undervisa i främst engelska och matte. Engelska är ett universalspråk som de alltid har nytta av. Men som gammal gympalärare tar jag även med mig massa bollar och annan lekutrustning.
Åker du ensam?
– Ja, helt ensam. Och det känns lite spännande, men väldigt motiverande. Kanske är det en droppe och början som leder till något mer. Jag har själv tänkt tanken att det kan leda till ett nätverk där man kan organisera människor som är intresserade av volontärarbete.
– Jag har blivit sponsrad av flera skolor i Sverige. Jag har med mig massor av läromedel. Jag har minst 40 kilo packning när jag åker. Och förhoppningsvis hjälper det även till här hemma att få en bild av sådant man annars har svårt att ta till sig, hur nöden ser u t och hur svårt det är.
Vad tror du väntar dig?
– Det blir säkert tufft och man får stålsätta sig för att klara sitt jobb. Men jag tror även att jag kommer att mötas av värme och glädje.
Hur länge blir du borta?
– Jag kommer hem den 25 september.