Rent formellt, alltså. Under veckan från det Hans Stiglund la ner biskopsstaven i lördags och fram till Åsa Nyström vigs till biskop kommande helg, är det domprosten Charlott Rehman som är ”i biskops ställe”.
Läs mer: Historisk dag för stiftet – Åsa Nyström nu biskop
Välkommen till stiftet, eller till Luleå! Du är vigd till präst för Luleå stift, så det är ingen ny miljö för dig.
– Nej, jag är född och uppvuxen inom stiftet. I Umeå.
Varför vill man bli biskop?
– Det enkla svaret är att jag ville inte av mig själv, jag ville det för att de andra ville.
Vilka ”andra”?
– Folk som frågade. Här. De som skulle välja biskop. Det är så att för mig och för de allra flesta så är inte biskop en karriärväg. När jag får frågan om jag vill, så blir mitt svar: ”Ja, jag vill om ni vill.”
Frågorna kom från Luleå stift. Du har varit länge i Uppsala, men det var alltså fortfarande så att man kom ihåg dig här i stiftet?
– Det har att göra med två saker, tror jag. Eller möjligtvis tre. Det första är att jag har jobbat med prästutbildning i 15 år och det är många från Luleå stift som har passerat den utbildningen. Därför känner en hel del präster mig på det sättet. Det andra är att jag har jobbar med chefs- och ledarskapsutveckling i Svenska kyrkan i 20 år. Det är många från Luleå stift som har gått den utbildningen, inte bara präster utan det kan vara kyrkogårdschefer eller personalchefer, personer som har någon slags ledande funktioner. Det tredje är väl att jag rör mig i stiftet. Mina föräldrar bor kvar till exempel.
Tycker du att det som hänt dig hittills i ditt liv, har gjort dig beredd för att bli biskop i Luleå stift? Är du redo att ta en ledande ställning i ett område som faktiskt är större än en tredjedel av Sverige?
– Jag fick en hälsning när jag hade blivit vald. Det finns ett litet kloster i Svenska kyrkan i Linköping och där finns Therese. Hon skickade en hälsning och sa ”Jag vill skicka vidare den hälsning som jag fick när jag gick in i det här klostret. ”Guds kallelse är alltid för stor – och det är som det ska”.
– Det ska inte gå att klara själv. Jag behöver alltid jobba både tillsammans med andra människor och tillsammans med Gud.
Du är Luleå stifts första kvinnliga biskop. Kommer det att bli skillnad mot om biskopen skulle vara en man?
– Det har jag ingen aning om. Jag har tänkt att jag får gå in i uppdraget och se vad jag kommer att möta.
Kan du känna att det är spännande att vara den första i den rollen?
– Ja, men på samma gång har jag ingen annan erfarenhet. Jag är jag och kan inte jämföra med om jag vore en man.
Hur tänker du dig att hämta stöd?
– Jag har varit ledare så länge i olika positioner och ofta varit i sammanhang som har varit mansdominerade. Det är klart att jag söker stöd hos kunniga människor runt omkring, det vore dumt annars.
Hur kan vi ta emot ensamkommande och flyktingar i Svenska kyrkan? Tänker du dig att det är viktigt att omvända dem som kommer?
– De är alltid välkomna. Var och en ska känna sig välkommen som den är. Det har att göra med att vi vet att vi är en global kyrka. Gud har skapat alla människor, det är inte bara svenskar som är till Guds avbild.
– Du är välkommen först, och sedan låter vi saker och ting ha sin gång i lugn och ro för att se vad du verkligen vill. Vi vet att det kan vara farligt för asylsökande att konvertera, att bli kristen och döpt. Men delaktig i församlingslivet, det får du och alla vara.
I dag är det så att kyrkan enligt kyrkoordningen ska viga samkönade par, men att den enskilde prästen kan välja om han eller hon vill göra det? Är det en bra ordning?
– Jag tänker att det är den goda ordning vi behöver. Man ska alltid känna som ett samkönat par att kyrkan med glädje viger dem. Församlingen och pastoratet har i uppdrag att ställa präst till förfogande.
Hur gör du själv?
– För mig är det självklart att viga samkönade par. Två personer som älskar varandra, dem vill jag viga.
Du tar beslut efter att ha tagit råd av andra, efter kontakter med andra?
– Ja, jag är inte intresserad av att leva och arbeta på egen hand. Det blir oftast mycket sämre.
Din favoritpsalm och varför?
– Det finns en rätt ny psalm sedan 2000-talet, psalm 814, du kan googla den.
– ”Här vid stranden nära vattnet finns en plats som ger mig ro. Här vid stranden nära vattnet fylls mitt inre utav tro.
Här får jag vila och Du finns här mitt i livets kamp och strid. Här får jag vila och Du finns här med nåd för varje tid.”
– För mig är det en psalm som säger att hos Gud kan jag vila även om det är rörigt, där finns den här nåden. Jag blir mottagen som jag är. Även om andra människor har mycket åsikter, så får jag vila hos Gud.
– När jag och min man skulle köpa den bil vi har nu... vi hade väldigt olika åsikter om bil, han vill ha stor bil med dragkrok och diesel och jag är lite mer åt elbil. Vi var ganska långt ifrån varandra. Plötsligt stod vi framför en bil som vi båda tyckte om spontant, en vacker bil med mörkröd färg. Det visar sig att det är en elhybrid och den går inte att ha dragkrok på, men både han och jag älskar bilen.
– Sedan när vi väl hade köpt bilen och tittar på registreringsskylten, då står det 814!
Någon gav er ett tecken.
– Gud har humor.